Tvärtom skickar det helt fel signaler till ledningen, till medspelarna och till supportrarna. Jag har varit med om liknande kroppsspråk och felaktiga signaler i mina lag. Och jag släpper aldrig igenom det uppträdandet. Senast ledde det till en konflikt de första säsongerna i Brynäs som fick efterspelet att Tommie Miettinen och Mikael Wahlberg lämnade laget.
Är det något jag inte accepterar är när spelaren ser sig som större än laget och klubben. Och jag kunde läsa in Boumediennes demonstrativa beteende från Hardy Nilssons överställningar av backen på senare tid. Och Hardys degraderingar av backveteranen i laguppställningen i tidigare matcher.
Om Djurgården har den här typen av lagmoraliska problem i spelargruppen är de riktigt illa ute. Inte nog med att Djurgården har spelmässiga problem. De verkar också ha gruppdynamiska sådana.
Josef Boumedienne har varit en besvikelse i spelet för Djurgården. Den moderna ishockeyns tempo ställer äldre spelare på prov som de måste hantera med smartness. Inte med protest­aktioner.
Liknande spelmässiga problem har vi sett i Linköping med Johan Åkerman. Och i Skellefteå med Jan-Axel Alavaara.
I de fallen har spelarna växlats ut från klubben på ett för alla förståndigare sätt.
Två etablerade spelare och en av yngre datum ledde Djurgården till en egentligen oförtjänt poäng. Den ene är Marcus Nilson, som var inblandad i två av lagets mål. I det ena fallet tar han smart pucken av Rastislav Pavlikovsky vilket till slut ger just Boumedienne öppet mål till en 2-2 kvittering. Nästa Djurgårdsmål som innebär 3-3 har också Nilson till arkitekt, när han täcker pucken under en lång resa i AIK:s zon och frispelar Andreas Holmqvist.
Gustav Wesslau är den andre ledande aktören hos Järn kaminerna. Utan denne unge mans målvaktsspel, självkritiska och professionella hållning hade Djurgården legat ännu sämre till i tabellen. Och förlorat gårdagens match.
Daniel Brodin, som gjorde den sena kvitteringen i första perioden till 1-1, visade sin fart, sitt attackpsyke och förmåga att driva på mål som jag generellt sett har saknat i år från den yngre djurgårdsgenerationen.
Djurgården har problem i spelet. Det började redan föregående säsong. Coachstaben med Hardy Nilsson i spetsen har laborerat med olika taktiska detaljer i spelet alltför länge.
Om inte den här säsongen ska hamna i en total återvändsgränd så måste Djurgården bestämma sig för en spelidé som alla spelarna solidariskt är beredda att slutföra.
Och då har laget ingen nytta av spelare som med ett tveksamt kroppsspråk skapar tveksamheter i truppen.
Både i tabellen, i spelet och i det optimistiska och goda lagarbetet är AIK bättre än Djurgården just nu.