Som ishockeytränare är jag glad över försvarsspelets återkomst inom ishockeyspelet. Och jag är glad över att det är världens bästa lag som sätter det högst upp på sin nya hockeyagenda.

Jag har aldrig sett ett mer hårdarbetande ryskt lag i det defensiva spelet. I försvarsspelet. Alla, inklusive stjärnor som Malkin, Ovetjkin och Semin, har tagit på sig ansvaret för spelet utan puck. Genom att backchecka hårt i mitten av banan har de underlättat för sina backar att minska ytorna framför sina målvakter Semyon Varlamov och Konstantin Barulin.

Laget har också visat stil och disciplin i sitt uppträdande. Jevgenij Malkin har varit helt fri från divalater och delat med sig av sin spelglädje och målmed-vetenhet till lagkamraterna. Malkin har hanterat balansen mellan individualism och kollektivism i sitt spel.

Sprickan i ryssarnas fasad heter Alexej Jemelin som filmade sig igenom matchen mot Tre Kronor. Och helt riktigt blev utbuad av publiken för det osportsliga uppträdandet.

Bytet från förre tränaren Vjatjeslav Bykov till den behärskade efterträdaren Zinetula Beljaletdinov är, när vi gör summeringen av den ryska ishockeyns VM framgångar, avgörande för VM-guldet i flera avseenden.

Jag tycker också att det ryska laget visat spelglädje och värme. Alla spelarna var fokuserade och ville visa upp sig. Och de ville göra varandra bra. Och glädjas med andras framgångar. Både Jevgenij Malkin och Alexander Ovetjkin hade ett bra kroppsspråk i matcherna.

Tre Kronor borde ha varit med under de avgörande dagarna i Hartwall arena. Vi hade ett tillräckligt bra lag för det.

Pär Mårts ska absolut vara kvar på sin förbundskaptenspost trots besvikelsen. Han och Tre Kronors team har jobbat hårt och ambitiöst. Men jag tycker att de glömt något. I sin iver att föra svensk ishockey framåt och utveckla offensiv ishockey med breda inslag av individuella förtroenden, så har Pär Mårts glömt bort det defensiva och kollektiva spelet. Inte så att det har varit genomgående dåligt. Utan mer att jag saknat balansen mellan offensiv och defensiv. I det avseendet har Pär Mårts filosofi och pedagogik haft för många naiva inslag.

Ryssland lyckades hitta den balansen.

Momentumet i turneringen för Tre Kronor kom i just mötet med Ryssland. Där tappade vi fokus. En av våra bästa och mest rutinerade spelare Johan Franzén tappade fattningen. Och skyllde sedan på alla andra. Men glömde att titta sig själv i spegeln.

Jag vill ge beröm till Johan Garpenlöv, general managern, som lyckades ypperligt i sina kontakter med de svenska proffsen. De ville verkligen komma hem och spela VM för Sverige.

Om Svenska ishockeyförbundet och Tre Kronor drar de rätta slutsatserna av erfarenheterna från detta VM finns goda möjligheter till revansch nästa år. Så bra är vi.

Min erfarenhet från medgång och motgång är; att du är inte så bra som du tror när du vinner, men heller inte så dålig som tror när du förlorar.

I morgon väntar "a good day for hockey" igen!