BOTTEN SOM IMPONERAR MINST
8) FRÖLUNDA, 15 poäng
Frölunda är alldeles för ojämnt. Flera så kallade storvärvningar har underpresterat, Dick Axelsson och Fabian Brunnström är två. Backarna är för långsamma i fötter, huvud och spelet med pucken. Det är för ojämnt i match till match. Coachen Kenta Johanssons traditionellt försvarsinriktade spel håller tillbaka laget på hemmaplan.
10) VÄXJÖ, 10 poäng
Växjö får ut minst av sitt lag. Det var ett misstag att sätta en huvudcoach, Sam Hallam, med den ordinarie coachen, Janne Karlsson. Backsidan är för tunn. Både fysiskt och i positionsspelet. Två stora besvikelser är Jonas Holös och Robert Rosén. Det borde kunna gå att få ut mer energi av de utländska spelarna.
11) RÖGLE, 9 poäng
Det hade varit spännande om Rögle hade gett sina duktiga ungdomar möjlighet att ta ett större ansvar. Och varit mer försiktiga med de utländska "toppvärvningarna". Jag hade letat erfarna solidariska spelare som nödvändigtvis inte behövde tillhöra de mest framträdande namnen. Spelare som agerat i bakgrunden och låtit ungdomarna "glänsa".
12) AIK, 9 poäng
AIK har för få ledande spelare i laget. Bröderna Ahlström, Nicklas Jensen Oscar Steen, Tobias Viklund, Esa Pirnes, Björn Melin, Broc Little, Jonas Liwing, Daniel Josefsson och Fredrik Hynning är inga sådana. Stefan Johansson tycker jag är det. Och spelet har blivit bättre sedan han kom tillbaka från skada.
Växjö ligger illa till.
Laget har ganska stor kapacitet men får ut väldigt lite.
Och Janne Karlsson måste ha mer fingertoppskänsla i sin coachning.
Växjö gjorde en ganska blek insats i Luleå. Spelet blev bättre efter Noah Welch kanon till 1-1 i andra perioden, men Luleå var bättre och vann rättvist.
Jonas Rönnqvist vann coachmatchen mot Janne Karlsson i Växjö. Rönnqvist gjorde ommöbleringar inför den tredje perioden. Och de han flyttade på var samtliga inblandade i målen eller förspelen till målen. Anton Hedman och Linus Klasen var två av dem.
Janne Karlssons coachning har inte samma fingertoppskänsla.
De saknar passion
Växjö har spelat 81,27 minuter i powerplay utan att göra ett enda mål. I första perioden spelade Erik Josefsson, Johan Markusson och Petr Vampola riktigt bra i den spelformen. Men coach Karlsson bytte ut dem till synes utan blick för vad de hade presterat, trots tekning i anfallszon och bara 25 sekunders spel.
Det är dålig känsla.
De utländska spelarna saknar passion. Och Robert Rosén åker skridskor som en gammal gubbe.
Växjö ligger illa till.
Laget har ganska stor kapacitet men får ut väldigt lite.
Problemen på backsidan är stora. Där är passivt och brist på auktoritet. Backarna följer med i anfallsspelet för dåligt.
Det saknas ledartyper
I AIK har Anders Gozzi, sportchefen, gjort felbedömningar i scoutingen. Huvudtränaren "Perra" Johnsson är ingen huvudtränare. Laget har inte tillräcklig disciplin i spelets taktiska grunder.
Det saknas ledartyper. Björn Melin är ingen sådan, inte Daniel Josefsson eller Fredrik Hynning heller. Och än värre är det nu när åldermannen Dick Tärnström är långtidsskadad. Daniel Larsson i målet har tidigare i sin karriär slarvat bort sin talang, det lider både han och AIK av nu.
Spelet har dock varit bättre i de senaste matcherna, framför allt anfallsspelet.
Och powerplay har spets.
Där finns spännande spelare som Nicklas Jensen och Broc Little.
En konsekvent spelidé
Timrå har gjort det bra efter förutsättningarna. En förlust har varit med tremålsdifferens, 1-4 hemma mot Färjestad.
I övrigt har siffrorna varit jämna. Inget riktigt bottennapp har noterats.
Det visar att laget har en konsekvent spelidé.
Timrå är tredje bästa lag i powerplay på 23,58 procent och på åttonde plats i boxplay med över 83 procent vilket är godkänt.
Bland forwards har laget kompetens. Men Max Friberg, Jonathan Hedström, Niklas Nordgren, Alexander Larsson och Christian Söderström har gjort för få mål framåt i fem mot fem spelet. Mat Robinson, Sebastian Erixon och Oscar Hedman får dra ett tungt lass på backsidan. Bakom dem är det tunt.
Tomas Montén är en ambitiös coach. Timrå undviker kvalserien.
Ett för stort steg
Rögle har gjort misstaget att sätta för stora förhoppningar till de utländska värvningarna. Lasse Kukkonen, Martin Strbak och Tom Preissing har fått roller som sätter andra spelare i skuggan. Som jag påpekat tidigare är anledningen bristande kollektivt självförtroende. Rögle tror att tillfälliga utländska spelare ska greja ledarskapet. Knappt 15 procent i powerplay och 75 procent i boxplay är underkänt. Och fem av sju förluster har kommit på hemmaplan.
Även om Dan Tangnes är en duktig coach så tycker jag att steget var för stort från juniorlaget till en utsatt situation i elitserien.
Ett lag som ska etablera sig behöver en erfaren räv i båset.
