ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:

Leif Boork

Foto: Marcus Ericsson
Foto: Marcus Ericsson

Joel - han är en sann elitidrottsman

Läs fler krönikor! Här är Leif Boorks samlingssida
ANNONS:
Läs mer om

Mitt ishockeyhjärta slog dubbelslag när Joel Lundqvist blev tacklad i VM-matchen mot Danmark den 7 maj 2012.

Jesper B Jensen, som expedierade okbenet på Joel Lundqvist och fick honom att bryta VM, fick inte ens två minuters utvisning - internationella förbundet friade dansken helt.

Jag reagerade därför att Joel Lundqvist för mig är den sanne elitidrottsmannen.

Det var som ett åskväder om sommaren. Det blixtrade till och small av hätska kommentarer från Tre Kronor-håll och från svenska medier. Men det blåste över snabbt. VM gick vidare och i dag minns inte många vad som hände. Eller bryr sig om vad som hände.

Ingen utom Joel Lundqvist. Och jag, som var på plats och kommenterade matchen för TV4.

Händelsen visar elitidrottens svarta del av dess själ där en brutal känslo­löshet och ett kort minne härskar.

Trots att Joel Lundqvist inte har alla medfödda tekniska färdigheter är han i dag en av Sveriges bästa ishockey­spelare. Joel kommer förberedd till varje match och träning. En tränare kan vara trygg i det. Han är ett föredöme för både äldre och yngre spelare. Han respekterar den klubb han företräder. Och representerar den med en värdighet likt en Uncas i James Fenimore Coopers, "Den siste mohikanen".

Jag vill inte att sådana spelare ska bli skadade. Jag vill att sådana spelare ska få spela.

Jag vet hur gärna Joel spelar sin ishockey både för Frölunda Indians och Tre Kronor.

Joel gör aldrig sina fans besvikna.

Jag vet också att han haft en lång skadelista de senaste åren. Och därför var jag intresserad av hur han tacklar alla dessa skador . Hur han tänker . Hur han kommer igen .

 

Jag bjöd honom på en synnerligen spartansk lunch på restaurang Elvan i Eriksberg i Göteborg.

Joel började med att peta i sallads­bordet som en bortskämd skolunge.

Men självklart fanns det ett skäl.

Joel är noga med vad han äter. Hustrun Amanda är dietist. Och den där feta coleslawen var inget för en vältränad indian.

Joel minns okbenet som en av de största besvikelserna i sitt sena hockeyliv. Han hade varit med länge i VM-förberedelserna. Han var inte given i ett stjärnspäckat Tre Kronor. Men han hade börjat mycket bra i inledningsmatcherna mot Norge och Tjeckien. Joel gjorde avgörande 3-1 i segermatchen mot Tjeckien. Matchen innan Jesper B Jensens Danmark.

 

När vi hunnit en bit in i kycklingsalladen, som tydligen smakade hyggligt, berättade Joel om sin skadeproblematik de senaste åren. Handledsfraktur, käkbenet av på två ställen, skulderbladsfraktur, axelskada, söndertrasad tumme, underarmsbrott, baksida lår och så detta okben. Bortavaro mellan fyra-sex veckor varje gång plus två-fyra veckors rehabiliterande träning för att komma igen. En del av skadorna har gett kroniska problem som han släpar med sig än.

Ändå denna glöd. Ändå denna passion. Ändå denna värdighet. Ändå denna höga nivå i spelet.

- Jag älskar att spela, så enkelt är det. Jag planerar inte att sluta. Jag vet inte vad jag ska göra sen. Det blir väl nåt med hockey. Det är det jag kan.

Född i Åre, spelade i Järpen i Jämtland, sen till Båstad och Rögle och där­efter till Frölundas ishockeygymnasium.

- Jag var aldrig bäst. Jag fick kämpa på alla landslagsläger för att komma med. När de flyttade upp spelare till Frölundas J20 fick jag vara kvar i J18.

Ändå har denna humla som inte ska kunna flyga spelat i NHL, AHL, Tre Kronor och e litserien. Nu anser många honom given i ett VM-lag till våren.

- Grabbarna har för bråttom nu. De har krav på speltid. De ska vara i centrum. Jag satt i ett hörn i Frölunda när jag kom upp och lyssnade till Patrik Carnbäck, Niklas Andersson, Ronnie Sundin, Jonas Esbjörs och Jonas Johnson.

Joel har två SM-guld, 2003 och 2005. Och ett VM-guld 2006.

 

Men allt här i livet har två sidor. Ishockey med skador och besvikelser är en. Familjen en annan. Det fanns två glada supporters när Joel kom hem från VM i våras. Barnen Vilma 4,5 och Viktor 1,5 år tyckte det var toppen att pappa kom hem och lekte med dem. Hustrun Amanda skrattade. Lite oklart varför.

Kanske tänkte hon: Det finns viktigare saker än ett okben. Som vi till exempel!

Joel gillar hustru Amandas distans till livet.

- Det gör det lättare att gå vidare.

 

Jag gillade Joel innan. Jag visste en del om hans karriär.

Nu gillar jag honom mer. Och vet mer om hans karriär, hans passion och hans karaktär.

Och när vi avslutar lunchen med var sin kopp svart kaffe och några romerska bågar av choklad kommer Joel med ännu en hemlighet:

- Amanda, frugan, är en riktig godisgris.

Så är det med distansen till livet.

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
FLER KRÖNIKOR AV LEIF BOORK
ANNONS:
SPELGUIDE: V75/LÖRDAG
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Senaste nytt
SILLY SEASON - SENASTE NYTT
ANNONS:
Senaste nytt
ANNONS:
Senaste nytt
MRMADHAWK
TRAVBLOGGEN
TRAV
SPEL & TIPS
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar:
Ajax loader