En tonåring ska inte vara kapten för ett seniorlag.
Allra minst i ett elitsammanhang.
Där omgivningen bland spelarna består av meriterade och erfarna personligheter som varit med i både med- och motgång. Där ledarstaben/klubbstyrelsen som han ska samarbeta/förhandla/diskutera med, ofta består av mogna människor som "sett en hel del av livet" och dess vedermödor i både sorg och glädje. Inte bara på idrottsplanen utan också i privata sammanhang. Kaptenen ska representera sin förening och sitt lag i sponsorsammanhang där han möter ledare med stor bakgrund i hur man hanterar medarbetare i företag och organisationer.
En lagkapten ska i mina ögon ha upplevt händelser och personer i ett antal sammanhang. Och ha förståelse och erfarenheter av olika situationer från både livet och idrotten.
Saknar livsfundament
Jag tycker att Gabriel Landeskog ger ett moget och balanserat intryck för sin ålder. Han har säkert ett mer distanserat förhållningssätt till livet än flera äldre spelare. Landeskog har säkert tagit/och velat ta ett större ansvar för sitt lag och sina medspelare än många av hans kollegor. Och visst är det sant att yngre spelare i dag ofta är mer mogna än sina jämnåriga kollegor som spelade för en generation sedan. Och visst är Landeskog en skicklig ishockeyspelare i elitsammanhang.
Men han saknar, av naturliga skäl, det sportsliga och mänskliga livsfundament som flera av hans lagkamrater både i Djurgården, Tre Kronor och Colorado har.
Medialt effektsökeri
Kollega Nyström använder argument som att Toews och Crosby vann titlar med sina NHL lag som bevis för att de var bra kaptener.
Det låter bra. Men är medialt effektsökeri. Och jag litar inte på vare sig Nyström eller NHL i den frågan. NHL marknadsför sina unga stjärnor, och sina förstadrafter, med att ge dem kaptensbindeln. Som ett bevis för att klubbledningen har valt den bästa spelaren. Den bästa karaktären. Den bästa människan. Det är snömos. Och business. Som mycket annat i NHL. Ta bara lockoutkonflikten nu som exempel. Det handlar om maktpositioneringar och ekonomi. Inte om idrott. Och så är det många gånger med nämnda kaptensval också.
I dag ska vi sudda ut alla gränser. Alla ska kunna allt med en gång. Alla ska kunna ta vilket ansvar som helst. Att prata ålder är fult. Att prata erfarenhet är fult.
Offentlig förolämpning
Om det vore lite stake och respekt hos Gabriel Landeskog så skulle han naturligtvis avsäga sig kaptensskapet om han tilldelas det i Tre Kronor. Om Pär Mårts skulle ge det uppdraget till landslagets yngste spelare framför ögonen på Joel Lundqvist så är det en offentlig förolämpning. Både mot Joel Lundqvist och Tre Kronor.
Ge Gabriel ett A, assisterande kapten, som representant för den yngre generationen hockeyspelare. Gör honom medlem av ett spelarråd, tycker jag, där alla generationer ska vara representerade.
Men välj inte en tonåring till kapten över den mest etablerade institution vi har i svensk hockey. Och om Zlatan vore landslagsspelare i ishockey skulle knappast en tonåring vara hans kapten.