Dagens AIK har inte fattat vad det innebär att spela i elitserien.
De unga Djurgårdsspelarna åker och tittar på Nisse Ekman och har helt plötsligt glömt varför de var i SM-final i fjol.
I kväll måste båda lagens spelare visa råhet, tuffhet, temperament och total offervilja.
De måste fatta innebörden av det engelska ordet "mean".
Varje spelare ska försöka få sin motståndare att känna sig futtig, oansenlig, dålig och eländig.
Tycker ni att det låter primitivt? I så fall har ni helt rätt. Elitishockey är primitivt.
Personligen tycker jag att både det fysiska spelet, liksom det mentala spelet, i alltför hög grad försvunnit ur ishockeyn. I takt med att spelarlönerna blivit gigantiska och stoppningen i arenasätena har blivit mjukare, så har bedömningen av vad som är oräddhet och tuffhet förvanskats.
Helt plötsligt upphöjs fegisar som Per Ledin och glidare som Nisse Ekman och Fredrik Bremberg till förebilder med löner som borde rendera budgetansvariga sparken.
Ekman och Widing - två måltavlor...
I Djurgården skyller Ekman på att "pucken studsade hela tiden vid straffslaget" ("oj, oj - gjorde den", tröstar kompis Nichlas Falk). Och Daniel Widing vägrar svara på tv-frågor om rättmätiga krav på målproduktion.
Där har ni förebilderna, Oscar Eklund, Alexander Deilert, Marcus Krüger, Patrick Cehlin och John Norman, ungdomar i Djurgården!
Där, i Daniel Widing och Nisse Ekman, har ni Filip Olsson och Patrik Nemeth i AIK, de spelare ni ska spela "mean" emot. Då ska ni se att temperaturen stiger i Globen.
AIK måste sluta se ut som strömmingar som kommit upp på land.
Stillastående med händerna i byxfickorna har AIK-spelarna genomlidit de första omgångarna.
...så vakna nu, AIK
Jag är så besviken på Daniel Bång, Richard Gynge, Christian Sandberg, Oscar och Victor Ahlström och Johan Andersson. Ni har varit passiva, initiativlösa och inte alls något hot för era motståndare.
Tyckte jag inte att Johan Andersson stod och smålog i en tv-intervju efter den tappade matchen mot Södertälje härförleden?
Roger Melin och Gunnar Persson, tränarna i AIK, gör inte saken bättre. Ingen passion, inget temperament, inga spännande yviga gester.
Vakna upp i AIK!
Detta är kanske en gång i livet. I elitserien. Med AIK. Ni kan bli hjältar.
Har fått sin livs chans
Djurgårdens mentalitet i matcherna är snudd på lika bedrövlig som hos AIK.
Helt plötsligt tror alla "junisar" att de är etablerade. Att det sista skäret inte behöver tas. Att glida ifrån i närkamperna är ju lite bekvämare.
Fattar ni inte att ni fått ert livs chans att visa vad ni kan?
För Djurgården! För Järnkaminerna! För Stockholms stolthet!
Det mest uppfriskande har varit att se den gamle cirkushästen Hardy Nilssons frustration under de senaste matcherna.
Djurgårdens coach lider. Han gillar inte vad han ser.
Det var bättre förr. När den tidens hockeyjournalister kallade mig "en risk för hockeyn" och även slog fast att "din hockey äcklar mig, Boork", då gick vi till tre raka SM-finaler i mitten på 80-talet.
När Hardy Nilsson var "den största grisen av alla" i mötet med sina motståndare fick han epitetet "den store ledaren" i Skellefteå AIK:s guldlag 1978.
Det här är en primitiv sport
Rollspelare måste förstå sina roller.
Tränarna måste förklara tydligt vilka dessa roller är.
En fysisk och elak spelare ska vara stolt över att vara just fysisk och elak. En defensiv back lika stolt över att täcka skott.
Och som sagt: Ishockey är en primitiv sport.
Inför denna sanning finns ingen som helst anledning att skämmas.
Den som gör det är en hycklare.
I kvällens derby vill jag se passion, temperament och total offervilja.
Det lag som vinner slaget om Stockholm kommer att få ett "momentum".
Det laget kommer att skjuta fart i serien.
Lycka till, grabbar!
