HV 71 vann en tät toppmatch - trots att lagkaptenen Johan Davidsson var pinsamt dålig.
Trots att Mikko Luoma spred puckar som den värsta dyngspridare.
Trots att nyförvärvet från Djurgården, Marcus Nilson, var alltför anonym.
Och trots att HV:s backar hade blydoja när Färjestad drev upp anfallstempot i första perioden.
Men HV hade också planens bäste spelare i Jesper Fasth, som visade stor närvaro och teknik i spelet. Och de hade planens näst bäste spelare i Gustaf Wesslau, som räddade laget flera gånger i matchen när Marcus Paulsson, Jack Connolly och Max Görtz alla hade möjligheter att spela hem matchen till hemmalaget.
Ulf Dahlén visade också initiativkraft och känsla när han tog en tidig timeout i första perioden vilket tog bort en del av momentumet för Färjestad. Och kedjan med Patrick Karlsson, William Karlsson och Jesper Fasth såg mycket intressant ut. Dessutom tyckte jag att Oscar Fantenberg överraskade positivt. Och Mattias Karlsson hade matchens byte då han först back- checkade Marcus Paulsson i hans fri-läge. Och sedan vände spelet och deltog i anfallsspelet där han hittade Johan Lindström med en passning över centrallinjen som gav 2-2.
I powerplay var HV bättre. Rhett Rakhshani, Jason Krogh och Per Ledin kommer både i den spelformen och i fem mot fem att vara en "leading-line".
Utvisningarna förstörde för FBK...
Färjestad spelade matchens bästa ishockey i första perioden. Det var länge sedan jag såg ett så åkstarkt och samtidigt fysiskt Färjestad som i inleningsperioden.
Tyvärr tappade laget initiativet när Christian Berglund i inledningen av den andra perioden gav David Petrasek en helt onödig eftersläng och Mikael Johansson strax efteråt tog livtag på en HV-back. Jag går nästan så långt som att säga att dessa utvisningar förstörde kvällen för Färjestad.
Alla snackar om små marginaler. Och då kanske spelarna borde fatta vad korkade utvisningar kan spela för roll i en jämn match.
Jag är inte heller nöjd med Mikael Johanssons plottriga spel. Han borde släppa pucken tidigare till Marcus Paulsson när denne har fart. Rickard Wallin kom inte heller loss i spelet. Och jag har nämnt det tidigare.
Med Alexander Salak får målvaktstränaren Erik Grankvist jobba hårt. Salak är alltför utåtagerande, simmar på isen och flaxar och far. Han inger ingen stabilitet i målet.
Vid 2-2-målet slajdar han mitt i banan på en sidledspassning.
Den paraden i det läget såg jag senast på 1970-talet hos Leksands Christer Abrahamsson.
...som såg spänt ut
Färjestad har elitseriens bästa spelbredd på backsidan. Rörliga offensiva backar. Och tunga fysiska defensiva backar.
När laget spelade som bäst följde framför allt de unga backtalangerna Oskar Klefbom och Anton Grundel med utmärkt i anfallsspelet som en typ av andravåg.
En sevärdhet kommer Jack Connolly att bli. Han var bra, men jag är inte riktigt säker på att han har rätt omgivning.
Jag tror att Färjestad var oerhört laddat inför matchen. Dels därför att förväntningarna och revanschlustan är stor efter fjolårets debacle, dels därför att det gäller att pinka in revir mot en annan guldaspirant, som HV är. Och dels hade laget säkert fjolårets katastrofstart i serien i tankarna.
Det såg lite spänt ut i Färjestad när ett konsekvent spelande bortalag höll sig kvar i matchen.
* * *
Domarna Patrik Sjöberg och Thomas Andersson skötte sig bra.
Det var nog de senaste årens snabbaste telefonmarkering från Sjöberg vid HV:s 3-2-mål.
Och en gammal man som Andersson ska inte ge sig in och brottas med spelarna vid "gröt" framför mål. Det saknar värdighet från en huvuddomare.
Och sparkregeln är ju fånig.
Mitt förslag: Inga mål med fötterna. Och inga spelare i målgården.
