Med nio SM-guld och nitton SM-finaler sedan 1976 är det svårt att hävda att Färjestad är på fall. Särskilt när de två senaste gulden kom 2009 och 2011.
Visserligen har klubben, som jag ser det, gjort två missbedömningar under 2000-talet.
Det ena var när Färjestad åren efter 2002 genomförde en avveckling av J20-lagen. Det var, vad jag minns, Conny Evensson som var en av dem som gick i bräschen för det. Det hindrade en egen återväxt i föreningen. Det som Skellefteå och Brynäs genomfört så bra och haft så stor utdelning av i sina A-lag.
Det andra misstaget var när Niklas Czarnecki fick ett treårskontrakt som A-lagstränare. Med 27 månader kvar av kontraktet och till en kostnad av uppskattningsvis 4,5 miljoner kronor fick Czarnecki lämna klubben i januari 2011.
Sportchefen Thomas Rundqvist ville med all säkerhet förändra klubbens stämpel av att bestå av "la famiglia". En klubb med inavel. Mer rutinerade tränare än Czarnecki som Roger Melin och Leif Strömberg hade tidigare gjort misslyckade försök att ändra riktning på värm- länningarnas varumärke.
Jag tror att Rundqvist gjorde bedömningen utifrån Czarneckis lyckade tränarsejour i Bofors. Och dennes habila jobb i Brynäs. Men Västerviksfödde Czarnecki hade för naiv inställning till det tunga uppdraget i Karlstad. Och Färjestadsledningen hade för naiv syn på Czarneckis förmåga att lösa uppgiften. För tyvärr var den före detta Brynäs-tränaren mer smickrad av förfrågan än förberedd av vad upp- giften krävde.
Lägg till detta att FBK hade tappat spelare som Jörgen Jönsson, Thomas Rhodin, Rickard Wallin och Jonas Gustafsson efter guldet 2009.
Efter några år av sökande tillbaka till sina traditionsrika rötter håller Färjestad på att sakta byggas upp igen. 2011 års SM-guld innebar visserligen att klubben trodde att gamla sår var läkta. Men så fort går det inte. Föregående säsong gled laget omkring på gamla meriter. Spelet hamnade i ingenmansland. Varken försvar eller anfall var bra.
Det jag sett av spelet i år har det var mer fartfyllt, bättre organiserat och mer konstruktivt i sitt anfallsspel. Målvaktsspelet blir sakta bättre. Kanske är Alexander Salak en tillfällig lösning. Fredrik Pettersson Wentzel är klart bättre än under fjolåret. Dopingfallet Robin Rahm var ett streck i räkningen för två år sedan på den positionen. Och även där tappade laget lite tempo i sin väg till återkomsten mot ett mer etablerat toppskikt i svensk hockey.
Visserligen har spelet hittills i år inte gett den utdelning som föreningen förväntat sig. Målfabrikationen har varit ineffektiv.
Men laget har en bra tränarledning i Leif Carlsson. Målvakter på uppgång. Unga backar med både offensiva och defensiva potentialer. Hårdjobbare, målgörare och spelmotorer bland forwards. Och en bra blandad ålderstruktur. 25,04 år är snittåldern.
Det Färjestad har lärt sig är att för stora strategiska misstag tar tid att rätta till.
