Elitserielagen ska banne mig ha det tufft. Precis som Djurgården har det nu.
Jag tycker man ska fråga Troja/Ljungby och Oskarshamn vad de tycker. De som toppar allsvenskan.
Ska vägen tillbaka till elitserien vara så här tuff? Tuff för vem? Tuff för vilka?
Tuff för lag som Leksand och Malmö som omsatt hundratals spelare och ett tjog ledare under 2000-talet?
Tuff för lag som Leksand och Malmö som pumpar in hundratals miljoner i spelarkontrakt, ledarkontrakt och andra dåliga affärer bara för att komma tillbaka och begära ännu mer slantar?
Blixten slog ner i går när beskedet nådde oss att Leksand behöver 25 miljoner i nya lån. Det är en i svenska sammanhang obegripligt hög summa.
Från icke-distrikt till stormakt
Tufft för elitserielagen som är så rädda om sin egen byk att de vägrar att utöka elitserien till 14 lag? Då får de inte de 26-28 tv- och reklammiljoner per säsong som nu delas ut till de tolv lagen. Då blir det lite mindre. Tufft för de elitserielag som Frölunda och Modo som misskött sina föreningar i ett antal år och nu är så räddhågset kortsiktiga att de bryter alla gemensamma löften från tidigare möten och lämpar in den ena lockoutade spelaren efter den andre?
Dagens system med kvalserien, dit alla svenska lag har möjlighet att nå, är ett genialiskt system. Möjligheten att nå elitserien av egen kraft är motorn i svensk ishockey. Det när drömmar och energi till klubbar i norr och söder. I städer och i glesbygd. Är inte dagens system just ett sånt som politiker pratar om, men har svårt att realisera, för det svenska näringslivet? Hela Sverige ska leva. Hela Sverige ska känna att de har chansen. Hela Sverige ska bidra.
Det är därför vi har Rögle och Växjö i elitserien i dag. Det är dit Vita Hästen, Karlskrona och Örebro vill nå. Det var dit Linköping HC kom vid millennieskiftet tack vare en driftig och klok ledare som Christer Mårdh. Han lyfte ett östgötskt lag från ett icke-distrikt i ishockey till en stormakt. När Linköping spelade i gamla division 1 på åttiotalet, fanns inte ens drömmarna att nå elitserien. Jag vet! För jag mötte LHC med mitt Hammarby.
Tuff - och ett helvete
Att förtjäna sin plats i elitserien kan vara det sportsliga livets största upplevelse för de mest garvade spelare och ledare.
När Leksand återtågade till elitserien 2005 sa målvakten Johan Hedberg:
- Det absolut största jag varit med om.
När Brynäs under min ledning klarade elitserieplatsen med en sista vinst i kvalserien borta mot Västerås med 7-0 blev vi ledare utropade på isen och hyllade som om vi vunnit SM-guldet. Michael Sundlöv, sportchefen, grät som ett barn.
Det är klart att kvalserien är tuff. För elitserielagen ett helvete.
Men glädjen att klara av det är en av de största idrottsliga drivkrafterna i dagens svenska elithockey.
Vi är duktiga på att montera ner de sportsliga grundläggande incitamenten. På businessens altare. Ta därför inte bort kvalserien, en av få återstående totala utmaningar i svensk hockey.
"When the going gets tough, the tough gets going" som Tommy Sandlin viskar ner till oss från sin hockeyhimmel.
