Båda av kvällens lag i ödesmatchen mellan Luleå och Timrå har samma principiella problem. De har av några anledningar saknat kontinuitet i sitt spel. Med kontinuitet menar jag förmågan att hålla spelet från match till match på sådan nivå att det tickar in poäng regelbundet. Efter OS-uppehållet har Timrå faktiskt lyckats med just det. Och det är anledningen till att de har möjligheter till slutspel i säsongens sista seriematch trots att de var åtta poäng efter Luleå efter OS-uppehållet.

Konsekvensen saknas

Men ser jag till Timrås match mot Djurgården i förrgår (2-2) så saknade Timrå kontinuitet i sitt spel under den matchen. Och de flesta påstod, inklusive "Challe" Berglund, att det var en bra match. Jag anser att Timrå spelade så bra man har rätt att begära efter det att Björn Svensson utjämnat till 2-2 tidigt i den tredje perioden. Före det saknade jag farten, powerplay-spelet, det samlade anfallsspelet - ja, linjerna helt enkelt.
Det jag vill komma fram till är, att anledningen till att denna match är så öppen, så svårtippad och så svåranalyserad beror på att båda lagen har underpresterat därför att de saknat konsekvensen i sitt uppträdande.
Det i sin tur beror på brister i det så kallade grundspelet. Det spel som varje lag måste ha och där spelarna ska veta exakt vad de ska göra i vissa givna återkommande spelsituationer.
Det faller vidare tillbaka på tränarna som...
a) inte ha förmått få spelarna agera efter riktlinjer
b) inte har tillräcklig kompetens och tålamod eller
c) tycker det är mindre viktigt att få in det uppträdandet

Många poäng - men sen...?

Om vi börjar med Luleå så kan vi konstatera att bröderna Chris och Cam Abbott gjort 64 poäng tillsammans. De har en personlig kemi som klickar när de är på det humöret. Deras poängskörd har med dessa två bröders personliga taktik att göra, inte med lagets. Vidare har Pär Arlbrandt och Niklas Olausson gjort 67 poäng tillsammans. Pär och Niklas är två individualister. När de spelade i allsvenskan för Västerås var de dåliga lagspelare, som struntade i just den kollektiva taktiken.
Många, däribland jag, var mycket tveksamma till hur det skulle gå för dem i elitserien. Visserligen kan man säga att det var bra värvningar, som utvecklats i Luleå. Men man kan också se det så att Luleå inte är ett tillräckligt bra lag. Därför kan Niklas och Pär vara dominerande.
Johan Fransson är en fantastisk talang. Men du vet inte vad han gör i nästa byte. Därför fick han lämna LHC. Jonathan Hedström, en extremt offensiv forward, har gjort två mål på 47 matcher. Mats Lavander räknat som en av deras bästa spelare har -14 i plus minusstatistiken. Sämst i hela laget. Mattias Modigs målvaktsspel präglas också av ojämnhet. Och Luleå har släppt in åtta mål i baken i numerära överlägen. Näst sämst i hela elitserien.
Den enda statistik som är godkänd är powerplay som är över 19 procent.

Bästa utländska värvningarna finns i Timrå

Timrå visar också brister i jämnheten och konstruktiviteten. Lagets fina insatser efter OS-uppehållet andas dock beslutet att göra Anders Lindbäck till förstemålvakt.
Jag anser, som jag tidigare sagt, att klubben gjort elitseriens bästa utländska värvningar. Daniel Corso, Martin Sonnenberg, Kamil Piros (skadad just nu), Laurent Meunier, Petr Caslava är alla mycket kompetenta spelare. Lägg till Timo Pärssinen och vi har två uppställningar av internationell klass. Magnus Pääjärvi-Svensson och Anton Lander är två spelare högintressanta för NHL.
I mina ögon är kedjan med Corso, Sonnenberg och Pääjärvi den enda kedjan i Timrå som kommer till samlade attacker i anfallsspelet. Och det beror inte på en kollektiv taktik utan på individuell nivå hos varje spelare. Backarna saknar fart i åkning och passningsspel.
Niklas Anger kan jämföras i felspekulation med Jonathan Hedström. Powerplay-spelet är sämst i hela elitserien med endast ett resultat på 12,84 procent.
* * *
Beroende på att det finns så lite att hänga upp ett tips på i de båda lagen gör just spekulationer vanskliga. All trash-talk som förekommer är "luft", inte fakta.
Den enda givna logiken att ta fasta på är att Luleå har hemmaplan vilket statistiskt är en fördel. Samt att 74 poäng är bättre än 72 poäng.
Alltså vinner Luleå!

En miljon och massor av prestige

Seriefinalen mellan Linköping och HV71 gäller förutom en miljon kronor även prestigen och positioneringen mellan Sveriges två topplag.
Ingetdera av lagen har imponerat mot slutet av serien vilket gör att vinnaren i kväll tar med sig ett förbättrat självförtroende in i kvartsfinalspelet. Och i lag med så många spelare vana att vinna mycket, ska den förmånen inte underskattas bland de vinnande lagets etablerade spelare.