GÖTEBORG. Trots eller tack vare totalt 13 mål så tycker jag att det stundtals var mycket bra spel i Scandinavium.
Särskilt från Modos sida.
Men målvaktsspelet var inte bra. Matchning och scouting av målvakter ifrågasätter jag.
Att tränaren i Frölunda Kenta Johansson väljer Patrick Galbraith i målet när Julius Hudacek har spelat riktigt hyggligt i inledningsmatcherna tycker jag är en felmatchning. Galbraith som ny för året bevakades med förstoringsglas. Från medierna och publiken. Och jämfördes naturligtvis med succémannen från i fjol, landsmannen Fredrick Andersen.
Jag hade fortsatt med Hudacek i detta lite utsatta läge.
Jag hade låtit Patrick Galbraith debutera på bortaplan. Där pressen är mindre. Och försvarsspelet mer disciplinerat.
Modo värvade Oscar Alsenfelt från Växjö. I fjol en andremålvakt bakom Martin Gerber i Växjö. Jag hade inte värvat en andremålvakt som förstemålvakt till mitt lag. Den mentala situationen är helt olika i de båda rollerna.
Lever i en målvaktsbubbla
Patrick Galbraith fick inte mycket hjälp av sina backar. Galbraith hamnade i en orättvis situation. Backarna i Frölunda stod på raka ben och tittade på i den första perioden.
Oscar Alsenfelt saknar pondus. Och jag tror det bidrog till att försvars spelet blev lite "shaky" i Modo när Frölunda körde "vilda västern-hockey" i tredje perioden.
Utespelarna litade inte riktigt på sin målvakt.
Målvaktstränarna i respektive lag är Jonas Forsberg i Frölunda och Växjös före detta tränare Maciej Szwoch i Modo.
Jag misstänker att de har haft ett ord med i laget vid matchningen av målvakterna. Målvaktstränare saknar känslan för helheten. De lever i sin målvaktsbubbla. Men många huvudtränare lämnar över just matchningsansvar på målvaktstränaren. Det ska de inte ha.
Spelet ute på banan hade stundtals stora kvalitéer.
I Frölunda gillar jag den fysiska, offensiva lite chansartade ishockeyn som laget har spelat i inledningarna av hemmamatcherna och avslutade så strålande igår mot Modo. Det finns också en historik att "mosa" motståndarna i Kålleseum.
Motståndarna blir "små".
Publiken älskar det.
Felfria domare
Modo hade ett passningsspel och kombinationsspel som var vältajmat och rappt. Kontringsspelet utmärkt. Returtagandet framför Frölundakassen koncentrerat. Modo spelade stundtals i den första och andraperioden strålande ishockey.
Svagheterna är störst i Frölunda. Tungfotade backar blev stillastående under Modos taktiska höga forechecking. Då saknades uppspelen och farten i anfallsspelet. Det är ett bekymmer som Frölunda måste åtgärda. Där ligger huvudproblematiken i det ojämna uppträdandet under matcherna.
Bäst i Frölunda var "Dragkedjan" och Jari Tolsa, Anton Axelsson och Henrik Tömmernes.
Sämst var Fabian Brunnström och Christian Bäckmans första 45 minuter.
Bäst i Modo var förstakedjan med Dave Spina, Niklas Sundström och Per-Åge Skröder. Defensivt var Jonas Ahnelöv strålande. Sämst Kristian Forsberg, Mario Kempe och Oscar Alsenfelt som alla sjabblade bort segern för sitt lag.
Domarna Thomas Andersson och Wolmer Edqvist var felfria.
