Jag blev mycket förvånad när "Perra" Johnsson fick huvudtränarjobbet i AIK.
Visserligen fick han tidigare parkamraten Mats Lindgren med sig.
De fungerade bra i Skellefteå. Men AIK från Stockholm har en annan historisk spelkultur än AIK från Västerbotten. Dessutom var det före säsongen diskussioner kring tillsättandet av assisterande tränaren Anders Hultin.
AIK saknar tillräckligt bra ledarskap. I båset - och bland spelarna.
I laget är varken Björn Melin, Daniel Josefsson eller Esa Pirnes några ledare.
Dick Tärnström är i slutet av sin karriär med sargad kropp och kan knappast själv bära laget och det taktiska spelet på sina axlar.
Christian Sandberg saknar parhästen Daniel Bång. Daniel Larsson har slarvat bort en del av sin målvaktstalang tidigare i karriären.
Och tyvärr är backen Stefan Johansson skadad.
AIK signalerar oro. Blanda in lite stress att jaga vinster och ökat "snack" runt laget så är deras situation långt ifrån harmonisk och avslappnad.
I går spelade egentligen laget bra i två perioder.
Bra inställning, pigg skridskoåkning, målchanser och ett riktigt vasst powerplay.
Oron visade sig i korta perioder. Som miss i kommunikationen mellan målvakt och backar som föregick 0-1-målet, Ahlströmbröderna som enkelt tappar pucken i anfallszonen samtidigt som tre AIK-spelare åker och byter och Linköping kontrar in 1-2.
Och 2-3 ett naivt uppspel med dåliga passningstekniker av David Lilleström Karlsson och Tobias Viklund.
I tredje perioden orkade inte AIK mobilisera tillräcklig gnista efter det att Linköping fått en alldeles för lätt resa fram till 2-4 efter 6.53. Sedan fungerade inte ens powerplay i fem mot tre.
I båset såg "Perra" John s son mest förbannad ut. Mats Lindgren lite oengagerad när han visade fem mot tre coachningen. Det verkade som om spelarna till det uppdraget var uttagna före matchen och inte på vilka som spelat bäst i matchen.
Björn Melin, Esa Pirnes och Christian Sandberg fick förtroendet. De hade inte gjort någon människa glad tidigare. Broc Little och Niklas Jensen var ju AIK:s bästa spelare. Och där hade jag nog spelat Oscar Steen som såg pigg ut. Och Daniel Josefsson i stället för Tobias Viklund som är tillbaka i sitt virrvarrspel som han hade i Skellefteå för ett par år sedan.
AIK borde ha förvaltat matchen bättre. Linköping vann alldeles för enkelt.
LHC var dock konsekventa i några delar.
Försvarspositionerna är tydliga även om de slarvade i matchen. Linus Hultström som jag berömt tidigare var dålig.
Östgötarna börjar hitta bredden i anfallsspelet med snabba passningar som de firade triumfer med för 4-5 år sedan.
Konsekventa instick på markerade spelare framför motståndarmålet som skapar oro.
Trots att det var en mellanmatch vann Linköping säkert.
Och vad bra Roger Melin att du tagit till dig mitt förslag att byta center bredvid Mattias Weinhandl. Eric Himelfarb är en effektivare lekkamrat till Mattias Weinhandl än Jonas Almtorp.
