Det gjorde ont att se Diego Maradona i går morse.
Han, som jag i hela mitt liv sett som den störste, satt orörlig på sin bänk, oförmögen att förändra matchbild, taktik... ja, över huvud taget nånting när Luis Fabiano så snyggt lyfte in 1-3.
En stund senare var katastrofen ett faktum:
Förlust. På hemmaplan. i VM-kvalet. Mot Brasilien. Och en risk att missa VM-slutspelet nästa sommar som nu är överhängande.

Uppgivet, är ordet

När jag skummade de stora argentinska tidningarna sent i går kväll krävde visserligen inte någon förbundskapten Maradonas avgång, men La Nacion undrade vad som kommer att hända nu - och Clarin antydde att det argentinska folkets kärlek till, och tålamod med, den största är på väg att ta slut.
Jag tror han insåg det själv redan när han efter slutsignalen vandrade ut på planen med ett ansiktsuttryck som jag bara kan beskriva som - uppgivet.
Jag tror till och med han började inse att han kanske inte är kapabel att klara upp det här - utan är på väg att köra ett av världens bästa landslag av vägen.

Om och men...

För det måste inte längre till en massa om och men för att Argentina verkligen ska missa VM-slutspelet i Sydafrika nästa sommar. Det räcker så bra med att Argentina - och framför allt Ecuador - spelar som de brukar, alltså att de vinner och förlorar de matcher de brukar.
Med tre omgångar kvar av det sydamerikanska VM-kvalet har Argentina visserligen greppet om den fjärde och sista VM-biljetten, två poäng före Colombia och Ecuador. Men det är ett bedrägligt grepp.
Medan till exempel höghöjdsstarka Ecuador har ett restprogram (Bolivia borta, Uruguay hemma och Chile borta) som mycket väl kan innebära sex poäng har bortasvaga Argentina kvar att möta Paraguay borta, Peru hemma och Uruguay borta - vilket normalt inte borde ge mer än tre poäng.
I så fall tar Ecuador fjärdeplatsen. Och Argentina måste hoppas på att Colombia, Uruguay och Venezuela inte samlar ihop så många poäng att någon snuvar dem också på femteplatsen, som innebär playoff-spel mot fyran i Nord- och Centralamerika (just nu Costa Rica).
Jag tror att Diego Maradona redan i går morse förstod att han behöver ett Messi-mirakel á la Zlatan mot Paraguay på fredag morgon för att rädda kvar Argentina på vägen mot VM...
...och att han om det inte inträffar (det har inte hänt sen 1997) avgår självmant - och ger någon annan chansen att i de två sista omgångarna rädda vad som räddas kan.

Vem vill längre ha honom?

Det vore ett tragiskt slut på en fantastisk fotbollskarriär.
För jag menar... vilket seriöst lag vill ha en tränare som misslyckats med alla jobb han hittills hoppat på (i sin första klubb vann han en av tolv matcher, i sin andra klubb två av elva, i landslaget har han vunnit två av fem tävlingsmatcher)? Vilket seriöst lag vill ha en tränare som, av vad jag sett, inte har någon riktig spelidé utan blint litar till individuella prestationer? Vilket seriöst lag vill ha en tränare som inte får en offensiv med Leo Messi och Kun Agüero att fungera...?
Vem vill längre ha - Diego Maradona?