MÜNCHEN. Förlust i Bundesligafinalen.
Förlust i cupfinalen.
Förlust i Champions League- finalen.
Jag kan inte se Bayern München misslyckas så totalt ett år till.
Inte efter att ha sett Arjen Robbens inställning.
Det är fredag eftermiddag på Bayern Münchens flotta träningsanläggning på Säbener Strasse. Den öppna träningen, där man nött hörnor och frisparkar (Arjen Robben och nye Xherdan Shaqiri från höger, Toni Kroos och Franck Ribéry från vänster) i en och en halv timme, är sen länge över. Stjärnorna har stretchat klart och en efter en försvunnit in i omklädningsrummet, de över 1 000 åskådarna är långsamt på väg ut (eller in i souvenirbutiken).
Alla är snart utom synhåll.
Alla - utom en.
Han som blivit ansiktet för Bayern Münchens misslyckade fjolårssäsong - där man ända in på mållinjen hade fingrarna på alla tre pokaler, men slutade säsongen tomhänta - dröjer sig fortfarande kvar vid ena målet.
Han som missade straffar i både seriefinalen mot Dortmund i Bundesliga och i Champions League-finalen mot Chelsea: Arjen Robben.
En säsong utan en titel är i Bayern München en lång tid, två säsonger utan en titel en evighet. Att man för tredje året i rad skulle bli blåst på Die Meisterschale, Bundesligatiteln, av Borussia Dortmund (som dessutom vann tyska cupfinalen mot Bayern med 5-2 i våras) är på Säbener Strasse ett otänkbart scenario. Det kan inte hända. Det får inte hända.
Därför har Bayern i sommar agerat kraftfullt. Mathias Sammer, legendaren som vunnit Bundesliga med Dortmund både som spelare och tränare och som är hjärnan bakom de tyska landslagens framgångar de senaste åren, har kommit in som sportchef.
På planen har Bayern vässat konkurrensen i i stort sett alla lagdelar:
I mittförsvaret ska Dante sätta press på Holger Badstuber och, framför allt, Jerome Boateng.
På det defensiva mittfältet jobbar man hårt för att Bastian Schweinsteiger inte ska känna sig för säker på sin plats genom att försöka värva Javi Martínez från Athletic Bilbao för över 350 (!) miljoner kronor.
På topp ska EM-succén Mario Mandzukic och Claudio Pizarro få skyttekungen Mario Gomez att anstränga sig lite mer.
Och till höger på mittfältet har fjolårets syndabock Arjen Robben numera konkurrens inte bara av Thomas Müller - utan också av Xherdan Shaqiri från Basel.
Det är därför Arjen Robben när träningen är slut står och nöter frisparkar, över en mur av plastfigurer, mot målet intill anläggningens biergarten i ytterligare en halvtimme. Minst.
Bundesliga har de senaste säsongerna fått ett ordentligt uppsving. Publiksnittet - i fjol över 45 000 - har länge varit fotbollsvärldens i särklass högsta. Det faktum att ligan samtidigt varit världens kanske mest oförutsägbara har också varit uppskattat.
Men det går inte att komma ifrån att de senaste säsongernas kamp mellan Bayern München och Borussia Dortmund höjt kvaliteten på - och intresset för - Bundesliga till samma nivå som när de två klubbarna var två av Europas bästa under 1990-talet. Inför lagens möte i våras fick Dortmund till exempel 450 000 (!) biljettförfrågningar.
Efter att nästan ha gått i konkurs - och faktiskt räddats av ett lån från Bayern München - tvingades Dortmund för tio år sen börja om från noll och satsa på egen talangutveckling i stället för att köpa färdiga stjärnor. Det har tagit sin tid, men efter två raka Bundesligatitlar är Dortmund nu det jagade laget, med de minsta men största talangerna.
Och efter att ha blåst Bayern på fjolårets bäste spelare i Bundesliga, Marco Reus i Mönchengladbach, lär ingen märka att man för andra året i rad tappat sin speldirigent (först Nuri Sahin till Real Madrid, sen Shinji Kagawa till Manchester United). Med långtidsskadade underbarnet Mario Götze tillbaka och med alla andra - tyska och polska - landslagsspelare kvar har succétränaren Jürgen Klopp förstås alla möjligheter att vinna både Bundesliga för tredje året i rad och gå riktigt, riktigt långt i Champions League.
Men kanske var det ändå ett tecken att Bayern, efter fem raka förluster mot Dortmund, för två veckor sedan vann den tyska supercupfinalen mot Dortmund.
Kanske är det ett tecken att jag ser Arjen Robben placera jag vet inte hur många frisparkar i följd i det högra krysset. Och varje gång tredjemålvakten Maximilian Riedmüller flyttar sin utgångsposition närmare krysset sätter Robben den lika säkert - intill vänster stolprot...