När domaren Viktor Kassai blåste av matchen på Råsunda följde jag Zlatan Ibrahimovic med blicken.

Den långe reste sig från sin plats på den svenska avbytarbänken, knappade lite på sin mobiltelefon, stoppade ner den i fickan - och ställde sig sen vid mittlinjen för att vänta in polarna Thiago Silva och Alexandre Pato.

Det sa en del om hur en spelare av Zlatans kaliber ser på en träningsmatch tre dagar innan två av Europas största ligor drar igång.

Jag önskar att jag kunde ta lika lätt på 0-3 mot Brasilien.

Slut på det roliga

Brasilien är alltid Brasilien, även om Brasilien inte längre är vad man en gång var (vi glömmer alldeles för lätt att man inte lyckats med i stort sett nånting sen VM-guldet i Japan 2002).

Och det var till en början en väldigt trevlig sista landskampskväll på Råsunda.

Gamle Pelé inledde sin show med att, när de gamla finalhjältarna från 1958 presenterades före avspark, göra ett alldeles eget ärevarv med händerna i luften runt mittcirkeln. Han avslutade sen sin föreställning med att göra en symbolisk avspark - som han, lika symboliskt, skickade i väg till yrvädret som utsetts till hans arvtagare:

Neymar.

Sen drog matchen i gång... och då var det slut på det roliga.

För oss svenskar.

Utan Zlatan Ibrahimovic och Olof Mellberg kändes Sverige, trots Pontus Wernblooms påtaliga närvaro, som en samling blyga män utan ledare.

Det kändes som om det tog en halvtimme innan Sverige ens fick ihop till ett riktigt anfall.

Så där med sömnen, Hamrén...?

Hade det stannat vid Leandro Damiãos snygga 0-1-nick (på Neymars ännu snyggare inlägg) hade Erik Hamrén säkert sovit ganska hyggligt i natt.

Nu undrar jag - även om det "bara" var en träningsmatch.

För i slutminuterna rasade det i väg till 0-3, sedan Alexandre Pato först stött bollen i tomt mål och sen iskallt förvaltat en straff som kanske inte var en straff. Och tänker vi efter noga minns vi en rad brasilianska avslut i och utanför Andreas Isakssons målram.

Jag tänker inte såga nya mittbacksparet Andreas Granqvist/Jonas Olsson, och jag tänker inte skrika efter en härförare som inte längre vill leda en svensk backlinje.

Jag nöjer mig med att konstatera att det inte kommer att bli lättare mot Tyskland den 16 oktober.

Tyskarna förlorade visserligen också i går kväll, hemma mot Argentina (1-3). Men de kan i alla fall skylla på att man tidigt fick målvakten Ron-Robert Zieler utvisad, tvingades spela en timme med en man mindre - och dessutom lyckades göra ett självmål.

Det blir verkligen upp till bevis

Vi kan inte räkna med samma flyt i Berlin om två månader.

Då ställs vi mot ett Tyskland där både förbundskaptenen Jogi Löw och spelarna fått hård kritik för sin bleka insats i EM-semifinalen mot Italien (1-2) - och som i det VM-kval som börjar om bara ett par veckor kommer att göra precis allt för att tysta kritikerna.

Då vill det till att både Zlatan spelar och att försvaret hänger med.

Annars lär vi få en ännu värre påminnelse om att vi inte hade något att spela för mot Frankrike - och att vi faktiskt gjorde fiasko i EM.

* * *

Gårdagskvällens stora vinnare på Råsunda var Neymar, som jag för första gången fick se live.

Den tunne visade mer än en gång att inte bara är en "Youtubespelare".

Dessutom fick han "Chippens" tröja.