Det fanns många anledningar för dem att inte vara här och slita. Isen på Kalmarsund bakom det ena målet, snöflingorna som föll från marshimlen, det gråbruna underlag som föreställde gräsmattan.
Så underbart därför att ingen spelare verkade bry sig om sånt vintertrams. Är det allsvensk premiär så är det, även om datumet råkar vara den 13 mars.

Ursäkt för vad?!

Kalmars offensiv hade hundra svåra frågor att ställa till IFK Göteborgs defensiv. De knepigaste lämnade backlinjen svarslös men IFK har seriens styvaste livlina i målvakten Kim Christensen. Hans straffräddning - en spegelvänd Ravelli à la VM-94 - på Daniel Sobralenses avslut efter en kvart bevisade varför dansken kommer att resa till Sydafrika i sommar.
Kalmar var verkligen bra under den första halvtimmen, man ska komma ihåg det. Och ni ska veta att IFK Göteborgs tränare Jonas Olsson på presskonferensen efteråt mer eller mindre bad om ursäkt för tre blytunga poäng mot en förmodad toppkonkurrent.
Det var ödmjukt sagt.
Även om IFK Göteborg naturligtvis inte har något att be om ursäkt för.

Modellen: Rakt och hårt

Rent krasst förlorade IFK guldet förra säsongen på att bortaspelet var för svagt. AIK spelade in 28 poäng på bortaplan, IFK 21. Det här är garanterat något som har diskuterats på Kamratgården i vinter och gårdagen visade vad de har kommit fram till.
Rakare spel.
Hårt jobb.
Behöver inte vara så jävla vackert.
Särskilt nu under våren, när planerna ser ut som de gör, finns inget utrymme för naivitet utanför Gamla Ullevi. Och det här är ju egentligen ett gammalt hederligt blåvitt framgångsrecept. Man kan nå väldigt långt med råstark motor (Gustav Svensson), snabbt slagna djupledsbollar (Stefan Selakovic) och en effektiv avslutare (Tobias Hysén).
Jämför bara med hur Kalmar uppträdde bakåt under matchen (Nanne Bergstrand talade efteråt om att han nu "måste lära några hur man spelar försvarsspel").
Men säger man att Kalmar bjöd IFK Göteborg på tre mål redovisar man bara halva sanningen.

Låt Hysén lämna bänken

Tydligen hade Kalmar diskuterat Tobias Hysén hela veckan före matchen och vad de än beslutade att göra för att stoppa honom fungerade det inte.
Det är så härligt att se på Hysén när han har det här självförtroendet. Han sa till mig för några veckor sedan att han numera tänker: "Finns det inte ett läge så skapar jag ett" och jag förstår nu vad han menar.
Hyséns andra mål mot Kalmar, där han först tunnlade den alltför fromme Paulus, var ett sånt där avslut där man vet att bollen kommer att gå in redan före skottet har avlossats.
En Tobias Hysén i den här formen är inte bara ett hot mot allsvenska försvar. Det är hög tid att även landslaget får dra nytta av hans löpsteg och vänsterfot.
Erik Hamrén, det är ingen idé att vänta, ingen idé att hålla honom på bänken.
Tobbe e klar.

Faltsetas gör en på gott humör

Jo, det var en sak till.
Man blir glad av att se en allsvensk debutant som Alexander Faltsetas. Han hade det jobbigt i början. Kalmar hittade hela tiden förbi honom och Gustav Svensson och sedan var det Faltsetas som orsakade straffen. Men han fortsatte att gnugga, hittade rätt i positionsspelet och hade till slut även han stor del i IFK Göteborgs lyckade lördagsutflykt.
Även om Kim Christensen nu har minst en Tuborg upp på honom.