Liverpool är som rysk hockey.
En gång en fruktad röd maskin. Sedan omodern, passé, lätt alkoholiserad.
Nu står kolosserna åter på toppen. Ryssland vann VM i våras och ett år senare kan Liverpool ta hem Premier League.
Men för guds skull: lägg ner det där löjliga snacket om vintermästare.
Jag har hört det från flera håll på sistone:
- Vilka tror du blir vintermästare?
Ofta följt av fler felaktigheter:
- Mycket prestige i att bli vintermästare.
- Vintermästare vinner ofta ligan sen också.
Nu är tempot som högst
För det första: ingen i England talar om att bli vintermästare. Till skillnad från Bundesliga tar Premier League inget uppehåll över jul och nyår. Tvärtom. Det är nu tempot är som högst. Så när exakt skulle man kora vintermästaren? Det är ju en ny match hela tiden.
Men okej. Säg att vi drar gränsen vid nyår. Låt oss titta på hur det har gått för de så kallade vintermästarna. Manchester United, som även nu ligger bakom och jagar, är till exempel väldigt bra på att gå förbi under våren.
Fyra exempel:
* 2007/2008: United vinner ligan. Leder vid nyår gör Arsenal.
* 2002/2003: United vinner ligan. Leder vid nyår gör Arsenal.
* 1999/2000: United vinner ligan. Leder vid nyår gör (trumvirvel) Leeds.
* 1998/1999: United vinner ligan. Leder vid nyår gör (wait for it) Aston Villa.
Ökad respekt
Givetvis finns det också exempel där nyårsledaren hållit hela vägen, men konstigt vore väl annars. De har ju trots allt skaffat sig ett försprång.
Att mindre än hälften av de senaste tolv årens mästarlag inte har legat i topp i halvtid borde ändå avliva myten.
Därmed inte sagt att Liverpool kommer att rasa. Laget är att räkna med igen och det känns förträffligt. Man har också saknat en riktig slakt från Liverpool (som tagit många uddamålssegrar) i höst så när köttslamsorna väl flög uppe i Newcastle i går ökade respekten ännu mer.
* * *
Åh, Liverpool. Englands mest framgångsrika lag. Min pappa kan prata länge om hur överlägsen och fin klubben var på 70- och 80-talet. Stört omöjliga att slå! Då har jag bara nickat och antecknat, aldrig kunnat konsultera min egen minnesbank. För mig har ju Liverpool alltid varit det där ojämna ickehotet som slutar fyra varje år. Några finaler i Europa har inte ändrat på det, över en hel säsong i Premier League har Pool aldrig känts farliga.
Liverpool är värt hyllningarna
Under intensiva julhelger har jag tagit för vana att koncentrera mig på Arsenal, Chelsea och Man United de senaste åren. Senaste gången Liverpool kändes aktuella under en jul var när Jamie Carragher slickade raklödder från en strippa för tio år sen. Så mycket för Englands mest framgångsrika lag.
Men nu skriver vi äntligen om Liverpool igen.
Inte för att deras spelare super ner sig utan för att de spelar Englands bästa fotboll. De är värda hyllningarna. Rafa Benítez har till slut (det tog några år) hittat balansen i laget. Försvaret har fungerat bra, anfallet har varit varierat. Förut var det ofta antingen eller, väldigt sällan både och.
Good old Stevie G
Och Steven Gerrard. Vad säger man? Hade han varit ett nyförvärv eller en bildskön yngling från Brasilien hade vi nog velat sätta en guldboll i näven på honom.
Men Gerrard är samma gamla scouser som alltid. Ge och ta. Good old Stevie G. Han är ett offer för sin egen storhet eftersom vi tar den gör given. Man liksom räknar med stordåd från Gerrard. Därför går man inte i spinn när han väl ger oss briljans.
Steven Gerrard skiter förstås i detta och framför allt har han fattat att det inte betyder ett skvatt att koras till vintermästare. Han var lite småsur efter två egna mål och 5-1 mot Newcastle. Han tyckte att laget hade bränt för många målchanser. Att slakten borde ha varit ännu blodigare.
Helt rätt inställning.
Gerrard har varit med länge nog för att veta att Fokkin' United ofta spurtar förbi under våren.
Det här kommer att avgöras sent på säsongen. Precis som vanligt.
