När Spanien övertygande spelade ut Ryssland i semifinalen tog Tyskland genast på sig rollen som underhund. När så beskedet om Michael Ballacks vadskada kom in går var Tyskland en chihuahua som förberedde sig inför en fajt med en pitbull.
Tränaren Jogi Löw talade med sina största ord om Spanien och svarade artigt på alla frågor om Ballack. Drog den vanliga om att det finns hungriga ersättare men gjorde heller ingen hemlighet av Ballacks betydelse.
Som om vi inte visste.
Michael Ballack är både motorn och kreatören i Tyskland. Dessutom den givna ledaren med stort inflytande över lagets taktik. När Ballack är bra, som mot Portugal, är Tyskland bra. När Ballack hackar, som mot Turkiet, hackar också Tyskland.
Nog för att Jogi Löw är en skicklig bergsbestigare (han har bland stått på Kilimanjaros topp) - men att ta sig an Spanien utan sin viktigaste spelare är en expedition dömd att gå under.
Jag tror dock att han slipper.
Michael Ballack missade VM-finalen 2002 på grund av avstängning. Han har även fått höra att han är en spelare som viker ner sig i stora matcher. Han lever för att få motbevisa sina tvivlare. Smärtan i Tysklands mest uppmärksammade vad måste vara helvetisk för att den ska stoppa Ballack.
Hans status är också så stark att han kan ta ut sig själv. Jag tror även att Löw är beredd att chansa med Ballack.
Frågan är bara vad fansen säger.

Åsikterna om Michael Ballack går isär. Han är utan tvekan Tysklands största stjärna, men knappast den mest populära spelaren.
I onsdags såg jag Tyskland- Turkiet tillsammans med en halv miljon tyskar på Brandenburger Tor i Berlin. Jag pratade med ungefär tio av dem och frågade alla: "vem är din favoritspelare i landslaget?".
Ingen av dem svarade Michael Ballack.
Kanske för att han spelar i England. Kanske för att han kan framstå som arrogant. Det sista verkar i alla fall vara en allmän uppfattning. När jag efter kvartsfinalen mot Portugal hyllade Ballack hittade jag flera protester i mejlkorgen dagen efter. Hur kunde jag skriva så gott om "en dryg fan" och "en uppenbar diva"?
Mina erfarenheter stämmer inte med klichébilden. Efter matcherna i EM har Ballack alltid tagit sig tid i den mixade zonen och svarat på frågor. Även från en för honom betydelselös svensk journalist. Cristiano Ronaldo, Thierry Henry och Carles Puyol har jag däremot inte fått ett ord i från.

Det finns fler anledningar till min beundran. Michael Ballack växte upp i ett elvavåningshus i östtyska Karl-Marx-Stadt. Han spelade fotboll i klubben BSG Motor Fritz Heckert. Efter Berlinmurens fall har både staden och laget bytt namn. Men Ballack har aldrig glömt sina rötter.
När han spelade i Bayern München fick han efter ett träningspass besök av två pojkar. Ballack trodde först att de ville ha en autograf, men i stället lämnade pojkarna över ett brev.
Pojkarna hade rest från Ballacks hemstad och spelade fotboll i hans moderklubb. I brevet stod att klubben nu hotades att gå under på grund av ekonomiska skulder. Ballack läste brevet. Några månader senare kom Bayern till Chemnitz (nya namnet på Karl-Marx-Stadt) och spelade en uppvisningsmatch. Samtliga intäkter gick till den skuldsatta klubben som på så sätt räddades från undergång.
- Jag är bara glad över att kunna hjälpa till, sa Ballack efteråt.
En sådan spelare unnar jag verkligen en EM-final.
Och om han nu är arrogant ibland så låt honom vara det.
Han är ändå Michael Ballack.