SPLIT. Medan svenskarna ringdansade och Iker Romero skrek fula saker om deras mammor fick jag syn på en reklamskylt.
"HEM TILL VÅRRULLAR", stod det på den.
Här ska inte ätas några vårrullar och här ska inte åkas hem.
Den här resan har bara börjat.
Jag skrev om karaktär i gårdagens tidning och var inte fel ute. Det här laget får mig att vilja gå ner i spagat kväll efter kväll. Det är som om Håkan Mild har blivit väldigt bra på handboll och spelar på alla positioner samtidigt. Ingen viker ner sig och i utsatta lägen är det alltid någon som kliver fram.
Ofta någon oväntad.
"Ni borde nog backa lite"
Dalibor Doder hade varit däckad hela söndagen. Spydde och hade frossa. På ostadiga ben vinglade han upp till måndagens träning och kved fram att han kanske kunde spela en kvart mot Spanien.
Några timmar senare mådde han fortfarande inte bra. Men bestämde sig ändå för att försöka. Mot Spanien kände han sig orkeslös och fick sura uppstötningar under hela matchen.
Han gjorde elva mål och var bäst på plan.
- När kräktes du senast? frågade DN:s Lars Grimlund i mixade zonen efteråt.
Alla skrattade men Doder svarade allvarligt:
- Ni borde nog backa lite. Annars blir ni kanske magsjuka allihop.
De är "Fire and Ice"
Man kan ösa beröm över samtliga spelare men bör heller inte glömma bort "Fire and Ice".
Staffan Olsson och Ola Lindgren. Förbundskaptenerna.
Det är väldigt underhållande att studera dem under matcherna. Staffan far omkring som en tokig hela tiden och slår frustrerat ut med sina långa armar när domaren inte duger. När Tobias Karlsson drabbas av en märklig utvisning blir han först rasande och springer fram till sekretariatet. Men när spelarna dras med i hetsen är det som att Staffan kommer på sig.
- Sätt er ner! hojtar han. Vi ska skita i det nu! Skita i det, sa jag!
Ola Lindgren sitter redan ner. Det gör han alltid. Hundra taskiga domslut kan inte rubba honom. Han bara fortsätter att viska sina bästa råd till Tobias Karlsson som snart måste in och blocka ännu ett skott från Iker Romero.
"Fire and Ice" kompletterar varandra perfekt. Dessutom har de fingertoppskänsla.
Verklig chans på semifinal
Andreas Palicka gjorde en stark match i målet mot Sydkorea. Ändå valde "Fire and Ice" att slänga in en oprövad Johan Sjöstrand i går.
Sjöstrand var underbar att se redan från start och efter ett tag var spanjorerna så rädda för honom att de inte ens träffade mål.
Vi är vidare nu och inte bara det: Vi är vidare och tar med oss minst två poäng till andrarundan i Zagreb. Nu finns det helt plötsligt en verklig chans på semifinal och det finns ingen anledning att sikta på något annat.
Inte med den obevekliga inställning det här laget visar upp.
"Nu blir det rehab"
I dag får Sverige vila och det behöver sargade spelare. Jonas Larholm hade en ispåse på knät när han lämnade arenan och citerade en engelsk sångerska med missbrukarnatur:
- Jag säger som Amy Winehouse: Nu blir det rehab.
På tal om Håkan Mild:
Mild spelade faktiskt handboll som grabb. Han hade glasögon på den tiden och stod i mål. En gång blev han skjuten rakt i huvudet och glasögonen gick sönder.
Sedan spelade han vidare.