Djurgårdens enda chans var att ett förkrossande överlägset AIK i paus skulle glömma bort att de faktiskt bara ledde med 1-0. Det är inte ovanligt att det händer i ojämna matcher. Det dominerande laget tror att resten ska gå av sig självt, går därför ner i koncentration och plötsligt kan det vara kvitterat.
AIK skulle den här säsongen aldrig gå i en sådan fälla.

Förnedringen var symbolisk

Visst kan laget förlora ibland, men de tappar aldrig den kolsvarta tråden. I våras såg jag AIK göra en rätt usel insats mot Gefle, bara för att i nästa omgång vara tillbaka som stabil vinnare. Förra veckan förlorade AIK borta mot Helsingborg, bara för att i går vara tillbaka som stabil vinnare.
Det är karaktär. Och karaktären hittar man lika gärna hos en pålitlig högerback från Växjö som hos en bolltrillande ytter från Rinkeby.
Markus Jonsson och Martin Mutumba gjorde slarvsylta av Djurgårdens vänsterkant i den första halvleken. Efter 36 minuter kände sig Andrée Jeglertz tvingad att byta ut Jan Tauer (han hade gärna fått lyfta Hrvoje Milic när han ändå var i farten) och förnedringen var symbolisk.

"Satt på sin plats"

Efter matchen satt sedan Martin Mutumba på en övergiven läktare med ett par enorma hörlurar på huvudet. I direktsänd tv talade han om serieledningen och när Mutumba pratat färdigt bytte jag några ord med honom.
Jag frågade om han hade haft roligt på sin kant. Mutumba skrattade.
- Syntes inte det? Jag ville sätta Tauer på plats och efter 36 minuter satt han på sin plats.
Ett kaxigt citat från Mutumba. Typiskt AIK. Eller? Det var som att han kom på sig själv. Genast började han berömma Djurgården och hans sista mening kom direkt från Mikael Stahres styrdokument:
- Det viktigaste nu är att vi är professionella.

"Proffs i allt vi gör"

Min första kontakt med Mikael Stahres AIK var ett blått skoöverdrag i plast. Man skulle trä det över sina slaskiga vinterkängor, annars var man inte välkommen på Karlbergs presslunch i januari. Samma regel gällde för spelarna och den var bara en av många. Den som inte köpte regelverket kunde spela sin fotboll någon annanstans. Och bröt man mot överenskommelsen väntade bestraffning, en missad genomgång före match kunde till exempel betyda petning.
- Vi är proffs i allt vi gör, förklarade den nya tränaren.
Före derbyt bevisade Stahre att det inte bara var tomma ord. Att stänga ute en av lagets viktigaste spelare inför en haussad match är inget bekvämt beslut. Men det visar att man tror stenhårt på det man gör och när Norra Stå efter segern skrålade "Tjerna till landslaget!" var det knappast någon som saknade Dulee Johnson.
Det visar också vilken väl fungerande maskin AIK är.

Många förtjänar beröm

Jag vill gärna se AIK göra en stark insats även mot Elfsborg i nästa match innan jag tar till de finaste lovorden, men många spelare förtjänade ändå beröm efter matchen i går.
Bojan Djordjic är en spelare folk älskar att hata men i Sverige räcker det ju med att vara social för att folk ska bli misstänksamma. Bojan har bara blivit mer och mer viktig för AIK:s spel och hans vänsterfot låg bakom ledningsmålet mot Djurgården.
Jos Hooivelds aggressiva mittbacksspel fungerar perfekt bredvid den kloke Per Karlsson som hör och häpna inte har fått en varning på hela säsongen. Dessvärre för AIK försökte sig Karlsson på en spagatbrytning i andra halvlek och haltade kraftigt när han lämnade Råsunda.
Flávio fick visa hur farlig han är när han får komma rättvänd och med hjälp av Ivan Óbolos hjärna kommer han att göra fler mål i höst.

Råttan gnager för fullt

Sista kapitlet i guldjakten skriver vi inte förrän den 1 november. I IFK Göteborg laddar en älskvärd gamling för comeback, i Borås har Elfsborg hittat tillbaka till ett vinnande spår. Och Henrik Rydström skulle hellre ta en vit mediemånad än att släppa Lennart Johanssons pokal frivilligt.
Men råttan är på god väg att gnaga sig igenom Kalmarkaptenens väggar. Råttan är ett proffs i allt den gör. Därför har den dragit fyra minimala plastpåsar över tassarna.
Den vill att det ska se snyggt och prydligt ut när i AIK:s namn attackerar pokalen.