Kan det vara så att danskarna har börjat tänka.
Att de har börjat förstå och känna.
För det finns ingenting som gör en så feg som att känna efter.
Och bakom jagar en motståndare som fått upp vittringen.
Och som plötsligt har all tur i världen.
Först - fotbollsvärlden är ibland inte så ojämn som man kan tro.
I kvalspelet i går hade Sverige gigantiska problem med Malta, Armenien slog Belgien, Liechtenstein tog poäng av Finland och Albanien kopplade brottargrepp på gruppettan Danmark.
Och en stund i andra halvlek såg det ut som om Albanien skulle lägga omkull Danmark, men danskarna stabiliserade spelet och kom undan från Tirana med en poäng och vid slutsignalen såg det ut som om de danska spelarna inte var helt missnöjda med det. Kanske för att de förstod att det kunde blivit mindre än så.
Albanerna spelade, i synnerhet första 20 av andra halvlek, sorglöst och ihärdigt och utan tanke på morgondagen.
Lurades till försiktighet
Hemmaspelarna satte i gång varje frispark kort och snabbt och danskarna tilläts inte andas ut, tilläts inte samla ihop sig och börja om, det blev så jobbigt, så jobbigt, vi skulle ju bara vinna den här matchen, tänkte danskarna och nu var det albaner, albaner, bara albaner och det var albaner överallt för en stund och i defensiven offrade sig de albanska spelarna hänsynslöst, ibland på gränsen till dumdristigt och det påminde om när Danmark mötte Portugal i lördags, då var det Danmark som hade kraft och passion i försvarsarbetet, det var inte jobbigt att ta skitjobbet eftersom man mötte en motståndare som på papperet var favorit.
Nu var det Danmark som var favorit, allt annat än en seger mot Albanien vore en sensation och vore också synnerligen förödande för den där gruppsegern som alla räknar med och efter 1-0 i halvtid blev Danmark lurade till försiktighet. Lurade att tro att det skulle bli en bekväm kväll i Tirana.
Det blev långt ifrån bekvämt.
Det handlar om attityd
Jag har skrivit det några gånger nu - men Danmark är inte längre ett spelskickligt lag. Och de som ska stå för det aviga och mönsterbrytande - exempelvis Jesper Grönkjaer, Martin Jörgensen och Dennis Rommedahl - är antingen inte de spelare de en gång var eller så kommer de bort i det hårt jobbande kollektivet och det finns glapp i det danska försvarsspelet, utan Daniel Agger ser det otympligt och primitivt ut - alltså perfekt för en frenetisk Elmander och en skärpt Zlatan - och även om Christian Poulsen tuffar på och fördelar och vinner en hel del boll är det entaktigt och lättfångat och danskarnas stora namn, Nicklas Bendtner bör Olof Mellberg kunna neutralisera och det utan en mirakelinsats.
Danmark har fortfarande det klart bästa utgångsläget i gruppen. Man leder med tre poäng. Man har hemmamatch mot Sverige. Frågan är emellertid om de danska spelarna klarar av att uppleva sin situation som positiv. Eller om den bara är betungande.
Matchen i Köpenhamn är framför allt en attitydsaffär.
Sverige har ätit in fyra poäng på två matcher. Sverige kliver framåt, uppåt i tabellen och jagar, jagar. Det är en känsla som måste cementeras från start mot Danmark.
Sverige är på jakt.