Gefle och Elfsborg - det är två lag som spelar sitt konstgrässpel på helt olika sätt. När Gefle vill ha det okonstlat och helst spela fickfotboll - det vill säga en lång boll in bakom motståndarnas ytterback - vill Elfsborg ha ett stort bollinnehav med många passningar.
Men inget av det här var märkbart påtagligt inledningsvis.
Efter ett par minuter bryter Gefles mittback Omar Jawo ett Elfsborgsanfall med huvudet. Han nickar bollen en gång. När det tycks som om Jawo ska rensa iväg bollen nickar han den en gång till och tar ner den. När en Elfsborgsspelare rusar mot Jawo vrickar han bollen till en lagkamrat. På den egna straffområdslinjen. Snyggt, men inte helt riskfritt.
Och Gefle har byggt hela sin existens på minsta möjliga risk.

Första kvarten av matchen är det som om Gefle glömt just den biten. Det är glapp i den där så täta åttan som Gefle alltid vill hålla intakt och Elfsborg hittar in med passningar och när Gefle väl vinner bollen försöker man flera gånger på ett väldigt otypiskt Geflesätt spela sig ur trånga situationer och Elfsborg kan vinna tillbaka den.
Det var inte så Haglund trodde att det skulle se ut när han talade om Gefles organisation.
Men även om Elfsborg kommer in i den där eftersuktade ytan framför Gefles backlinje händer det föga. Och det beror inte så mycket på att Gefles backlinje eliminerar anfallen utan mer på att Elfsborg har för få djupledsalternativ. James Keene finns där, så klart, men han rycker åt alla möjliga håll och det är då saknaden slår till.
Saknaden över Stefan Ishizaki (skadad) och Emir Bajrami (sjuk). För hos de två kantspelarna ryms det mängder av offensiva initiativ.
Men det handlar alltid, på planen och i livet, om hur man hanterar saknaden och Elfsborg hanterar den...okej. Förutom Emir Bajrami och Stefan Ishizaki saknar man mot Gefle också Martin Ericsson, Teddy Lucic, Johan Sjöberg och Fredrik Berglund, men unge Johan Larsson på ena kanten gör en inte oäven insats och efter en något trevande inledning från Elfsborgs försvarslinje stabiliserar kvartetten sitt spel och högerbacken Daniel Mobaeck gör till slut en riktigt stark match.

Efter första kvarten tar kampmomentet över, Gefle kommer tillbaka till sina grunder, men med en halvtimme kvar av matchen börjar Anders Svensson dirigera spelet, "de trycker ner oss" som Gefles Mikael Dahlberg formulerar det efter matchen och Elfsborg trycker ner Gefle så djupt att laget nästan står i höjd med sin målvakt Mattias Hugosson. James Keene och Johan Larsson har de fetaste chanserna, men den avgörande beslutsamheten saknas och det slutar 0-0 - Gefle är gladare än Elfsborg över det.
Magnus Haglund saknade antagligen inte bara vissa Elfsborgsspelare. Han saknade nog också IFK Göteborgs Tobias Hysén och dennes effektivitet.
Å andra sidan - vem gör inte det...?