Reptilinstinkten säger oss att John Terry gjort sig skyldig till ett oacceptabelt beteende. Att han har undergrävt sin egen position i gruppen och därför gjort sig omöjlig som ledare för laget.
Och visst, jag kan hålla med om att det är starka skäl. Och för en utomstående blir John Terry en hycklande figur, som inte bara sårat sin familj på ett smärtsamt sätt och som inte bara agerat tvivelaktigt gentemot Wayne Bridge och istörsta allmänhet visat tveksamma moraliska bevekelsegrunder, han har också försökt framställa sig som mer helhylle än vad han uppenbarligen hade täckning för.
I en intervju i Football Punk Magazine sa han att alla medlemmar i den engelska truppen måste vara ärliga mot varandra, "that's the way I want it to be". Och att han helst av allt på ledig tid ville vara med sin familj, "my wife and two kids, and taking them to the park". Nja, uppenbarligen ville han göra helt andra saker än att gå till parken med sin familj när han var ledig.
Klart att fallet blir tyngre med det klingande i huvudet.
Men ska det betyda att han inte längre kan vara lagkapten?
Nej.
Fotboll på hög nivå är idag en krass verksamhet. Du är lagkamrat med spelare som du inte har ett skit gemensamt med, med spelare som du knappt pratar med och med spelare som du inte ens gillar. Du är det eftersom det inte handlar om vänskap eller att vara snälla mot varandra - det förenande draget är istället viljan att vinna.
Då måste man inte ens respektera varandra.
Och var ska gränsen för felaktigt beteende gå?

Vem ska bestämma att det och det inte är förenligt med att vara lagkapten? Man kan svika på så många sätt, inte enbart genom att ligga med fel kvinna. Ska det då också få liknande konsekvenser?
Ska Steven Gerrard kunna vara lagkapten efter att ifjol ha stått åtalad för en misshandel? Eller David Beckham som också varit otrogen? Fast Beckhams otrohet var kanske av det godkända slaget?
Vi vill så förtvivlat gärna att de där beundrade idrottsstjärnorna också ska vara moraliska föredömen. Men de är inte alltid det. Kanske för att elitidrott på många sätt är en amoralisk miljö, som främjar ett beteende som sedan inte är lika uppskattat vid sidan av planen och det finns också en förlåtande attityd som gör att så länge du presterar på planen kommer du undan med nästan vad som helst.
Jag är själv en del av den attityden.
Och tycker faktiskt att du ska komma undan med väldigt mycket så länge du presterar på fotbollsplanen. Det är den enda pålitliga måttstock vi kan ha.
John Terry har gjort fel som människa.
Men inte som fotbollsspelare.
Det är en viktig skillnad.