Lidström njöt verkligen av ögonblicket, där han stod på isen i Mellon Arena i morse, svensk tid, och svingade bucklan med båda armarna över huvudet.
Han är vår störste hockeystjärna någonsin och han visade än en gång – 38 år gammal – att han fortfarande är bäst.
Han var kanske inte poängbäst bland backarna i årets play off – det var Niklas Kronwall – men han var den bäste försvararen och ledaren.
Han var grundbulten i Red Wings.
Och han tog sitt ansvar.
Sa de rätta sakerna i både med- och motgång under det nästan två månader långa slutspelet.
Han lät aldrig tvivlet bland nervösa lagkamrater få grogrund i omklädningsrummet.

Ny Norris Trophy på gång

Lidström har varit en jätte i NHL i tiotals år, men aldrig riktigt fått den stjärnstatus han förtjänar.
Inte förrän han sköt Sverige till OS-guld i Turin för drygt två år sedan.
Allt talar för att han vinner sin sjätte Norris Trophy som NHL:s bäste back i nästa vecka.
Han belönades med Conn Smythe Trophy när Detroit blev mästare 2002 och han såg uppriktigt glad ut när Henrik Zetterberg vann samma pris i natt.
Lidström skrev in sig i hockeyhistorien i samma ögonblick som han tog emot Stanley Cupbucklan av ligachefen Gary Bettman.
Där kommer Lidas att stå för alltid.
Det kan inte finnas någon som missunnar honom den uppmärksamheten.