Det fick bli en klassisk engelsk pub, närmare bestämt Union Jack, på Union Street vid London Bridge för att se Everton-Manchester United i går. Detta då det verkade som Englands sportreportrar vallfärdat till Goodison Park för att se Robin van Persies debut för Manchester United. Då fanns det helt enkelt inte plats för undertecknad.

Union Jack är en klassisk engelsk pub, perfekt för fotbollsmatcher som den i går.

Inte så mycket folk, många tv-apparater och såg man till de alldeles för slitna, ljusbruna tvåsitssofforna, kunde jag ha befunnit mig på vilket sunk-hak som helst på Södermalm.

I London var det här kvällen då en av de största svikarna på norra sidan staden skulle göra debut för sin nya klubb - och det var ju på grund av Robin van Persies debut som alla fotbollsblickar var riktade mot Goodison Park.

Det blev dock ett litet, men rätt väntat antiklimax, då holländaren började på bänken.

Sir Alex Ferguson valde att inte sätta för mycket press på sitt nyförvärv direkt och startade med ett tremannaanfall, där Rooney spelade centralt, med Nani och Welbeck på kanterna.

Det funkade så där.

Visserligen hittade Rooney och nyförvärvet Shinji Kagawa varandra bra. Kagawa kommer att bli väldigt, väldigt nyttig för United den här säsongen.

Men annars handlade allt i första halvlek om Everton vs David de Gea.

Anförda av Marouane Fellaini kom Everton i anfall på anfall - men de Gea stoppade allt.

Han var en helt annan person om man jämför med hur han såg ut i sin debut för United för nästan exakt ett år sedan.

De Gea var då rätt vek, tanig och dundertabben på Edin Dzekos skott gjorde att argentinaren fick en mardrömsöppning på karriären i sin nya klubb.

Det tog sig i och för sig, men i går såg det faktiskt inte ut som om han gjort annat än styrketränat under sommaren, precis som sir Alex beordrat honom att göra.

Det var De Geas förtjänst att United hade 0-0 efter första halvlek.

I andra fortsatte det som i den första. Everton öste på, brände chanser - och när Osman drog bollen stenhårt i undersidan av ribban trodde jag på 0-0 som slutresultat.

Eller Unitedvinst.

För det brukar ju bli så när man inte får hål på sir Alex Fergusons mannar, då kommer det ett baklängesmål i stället.

Men det skulle visa sig vara Marouane Fellainis kväll, i stället för Robin van Persies.

Fellaini hade stor show.

Han var överallt.

Skapade målchanser åt sina lagkamrater, sig själv och jobbade hårt i defensiven.

Har man en sån kväll brukar utdelningen komma.

Det gjorde den också.

I den 58:e minuten nickade han in hörnan - och jag tror inte bollen ens hunnit nudda nätmaskorna förrän van Persie tog på sig den vita av-bytarvästen och började värma upp.

Tio minuter senare bytte han av en medioker Danny Welbeck, som visade att han inte alls ska spela på kanten.

van Persie gjorde ingen vidare insats, men det ska sägas till hans försvar att han fick en otacksam uppgift. Det är svårt att komma in och ändra en matchbild när du har den pressen på sig som han har.

Nej, sir Alex borde nog ha startat honom eller inte spelat honom alls. Nu får van Persie bara ännu mer press på sig till nästa match.

För tro mig, han har inte råd med många sådana här matcher till innan det börjar snackas om kris.

---

När matchen precis hade blåsts av zoomade tv-bilderna in Robin van Persie som gick ut mot spelargången och kliade sig i huvudet, samtidigt som en leende Fellaini var på väg ut för att tacka fansen.

Den bilden sa allt och lite till om gårdagens match.