LONDON. Det var väl det här vi hade väntat på?
En svensk förbundskapten som visar känslor, står upp för sin fotbollsfilosofi - och bjuder på överraskningar.
Erik Hamréns tal till nationen var verkligen uppfriskande.
Dessutom bådar det gott inför framtiden.
Jag vet inte hur många presskonferenser med landslaget jag suttit på nu där det varit samma väntade trupp, samma väntade snack och samma kanelbullar som serverats.
Men när det i går var dags för den sista presskonferensen på Råsundas "Umbro Corner" verkade det som om Erik Hamrén hade bestämt sig för att den skulle bli minnesvärd.
Man kan lugnt säga att vår käre förbundskapten tog över showen.
Ingen är perfekt
Han bjöd på en del bomber också - när han tog ut Tobias Sana och Mathias Ranégie i VM-truppen.
Uttagningen av Ranégie var oväntad, inte minst med tanke på att anfallaren kritiserat och till och med hånat Hamrén tidigare.
Men i och med uttagningen av Udineseanfallaren visar Hamrén att han inte låter något annat än vad en spelare presterar på fotbollsplanen spela in.
Okej, det kanske inte går hand i hand med vad Erik Hamrén sagt tidigare om att han vill ha en annan spelartyp som nummer nio i landslaget.
Och många kan säkert tycka att det är konstigt att man kan dominera i allsvenskan utan bli uttagen A-landslaget, men när man gjort tre matcher med Udinese är man redo för detsamma.
Jaja, ingen är perfekt.
Uttagningen av Ranégie är i alla fall lika oväntad som den är riktig.
Samma sak med Tobias Sana och Alexander Kacaniklic.
Jag kritiserade förbundskaptenen tidigare när han valde att prioritera den 21-årige Fulhamspelaren i U21-landslaget till matcherna mot Kina och Kazakstan. Nu gör dock Hamrén helt rätt.
Kacaniklic är just nu kanske vår bäste vänsterytter, då "Chippen" dras med småskavanker.
Klart Helsingborgssonen måste vara högaktuell att starta mot Färöarna när han spelat åt sig en ordinarie plats i Premier League.
Det är väl det här vi väntat på?
Trots de tre överraskningarna i VM-kvaltruppen var det inte uttagningen i sig som blev den stora snackisen i går.
Det var det som inträffade innan Erik Hamrén presenterade truppen.
Jag vet inte vad han hade käkat till lunch, men jag har nog aldrig sett Hamrén visa så mycket känslor som när han höll sitt "Tal till nationen."
Han riktade sig direkt till de svenska fansen och slog fast att han skulle fortsätta med sin offensiva filosofi.
Fortsätta göra det han tror på, oavsett kritiken han fått för att landslaget släpper in mer mål än tidigare.
Fortsätta drömma om medalj.
Hamrén kanske känner sig en aning pressad och är kanske känslig för kritik, men det han visade upp i går bådar gott och var ett stort "fuck off" till förbundskaptenens kritiker.
"Jag kör mitt race och skiter i vad ni tänker och tycker."
Ungefär så.
Jag kan inte annat än att gilla det.
Det är väl det här vi väntat på?
En förbundskapten om visar känslor, står upp för det han tänker och tycker - och vågar testa lite nytt.
Han vågar gå sin egen väg
Men det är självklart inte det som är den främsta anledningen till att jag gillade Hamréns presskonferens.
Den främsta orsaken är att jag tycker han tagit ut helt rätt lag. Det finns inte en spelare jag saknar, inte en position som jag kan ifrågasätta Hamréns uttagning på.
Dessutom tycker jag att Hamrén visar upp en beslutsamhet som han inte gjort tidigare.
Nog för att även talet var en flört med fansen, men jag tycker det säger en del att han vågar gå upp och göra en sån grej. Gå sin egen väg.
Det bådar gott inför det kommande VM-kvalet.
