BIRMINGHAM. Lördagens Premier League-omgång bjöd på två galna matcher och två galna vändningar här i England.
Mest imponerad är jag av Manchester City och världens bäste inhoppare - Edin Dzeko.
Han kan leda City mot en ny titel.
När slutsignalen ljöd på The Hawthorns böjde sig West Bromwichs svenske lagkapten Jonas Olsson ner mot marken, satte händerna vid knäna och skakade på huvudet.
Sedan gick han rakt in i spelargången, utan att röra en min.
Samtidigt firade Manchester Citys fans 2-1-segern och den makalösa vändningen med att sjunga den numera klassiska ramsan om bröderna Touré om vartannat, till melodin av 2unlimiteds one hit wonder "No limit."
Det var en talande syn.
Varsågod, här har du titeln
Och för Roberto Mancini och hans stjärnor i ligamästarna City måste det ha varit lättnad som var den överhängande känslan efter gårdagens match.
För City var verkligen på väg mot årets första förlust i ligan, när man vid underläge 0-1 hade fått James Milner utvisad och klockan tickade upp emot 75 minuter.
Men världens bäste inhoppare, Edin Dzeko, ville annat.
Okej, jag har ingen statistik som stöder att Citys anfallsstjärna är världens bäste inhoppare, men gör man flest mål (åtta stycken) som inhoppare i världens bästa liga tycker jag inte det är fel att ge honom den titeln.
Medan City-fansen hängde sig kvar och sjöng bosnierns namn smög jag mig ner på The Hawthorns innerplan för att få en pratstund med matchvinnaren.
"Glad bara jag gör mål"
När han kom ut från omklädningsrummet, med den numera patenterade fotbollsproffs-necessären av märket Louis Vuitton, drog han på ett brett leende.
Han bjöd på några garv innan han förklarade för oss fem reportrar som intervjuade honom, att han återigen blivit besviken när fick redan på att han skulle börja på bänken.
- Jag är glad bara jag gör mål. Sedan om jag gör mål om jag spelar från start eller om jag gör mål om jag kommer in från bänken, det spelar ingen roll.
- Men alla spelare blir besvikna när de får sitta på bänken, så är det bara, sa anfallaren.
Självklart drogs också parallellerna med Ole Gunnar Solskjaer, "The Super Sub" himself, och Dzeko förklarade också att som avbytare är du med i matchen fast du sitter på bänken.
- Så är det bara, du måste vara med för att göra det lättare för dig själv när du kommer in, sa han.
Moralen finns där
Klart är i alla fall att City fortfarande är obesegrat i ligan, trots att man kritiserats för att inte spela bra.
Trots att man enligt tränaren Mancini inte har kommit upp i normal standard.
Det är ett tecken på klass.
Mästarklass rentav.
Att moralen finns där, trots så många egon i laget, visade man i går.
Mario Balotelli slog förresten bara bort tränare Mancinis hand när han byttes ut.
Och på något märkligt sätt har italienaren förmågan att få laget att ta sig samman, precis när man tror att någon eller några spelare ska balla ur.
Som sagt, det är en enorm styrka.
Imponerande Chelsea-vändning
Men det är i London vi hittar ligaledarna just nu.
Chelsea stod också för en imponerande vändning mot Tottenham, där Juan Mata återigen visade att han är en av ligans absolut bästa spelare.
Han gjorde själv 2-2 och 2-3, och spelade sedan fram Daniel Sturridge till 2-4.
Mata show avgjorde derbyt och flyttade för en stund fokus från John Terrys avstängning till något som skedde på fotbollsplanen.
Det behövde tränare Roberto Di Matteo, som nu fick variera sin engelska lite och svara på frågor som handlade om fotboll också.
Att italienaren har något stort på gång i Chelsea är numera ett faktum och att laget leder ligan med fyra poäng redan nu talar sitt tydliga språk.
Chelsea är i toppen för att stanna, men om det räcker hela vägen får tiden utvisa.