När jag satte mig ner på Stockholms stadion i går var jag mest nyfiken på hur IFK Göteborg hade utvecklats under EM-uppehållet. Efter en medioker start på allsvenskan och ett miljonbygge i gungning var det ju under EM-uppehållet som Mikael Stahre och kompani äntligen skulle få fart på storsatsningen.

Finslipa de där sista marginalerna som man hade sagt var emot dem i början.

Det började också bra.

Blåvitt tog tag i taktpinnen och anförda av bland annat nyförvärven Pontus Farnerud och Daniel Sobralense såg man till att skapa tryck mot Tommy Vaiho.

Utdelningen kom omgående.

I den 20 minuten slog Stefan Selakovic ett fint inlägg som nickades in av Daniel Sobralense - och IFK Göteborg tog en välbehövlig ledning.

Men precis som det sett ut i stort sett hela säsongen så fick Blåvitt en alldeles för enkel kvittering emot sig, alldeles för snabbt - när James Keene helt ostört får hoppa upp och nicka in 1-1.

Och precis som det sett ut hela säsongen spreds en ängslan i hela laget som kändes ändå upp till pressläktaren.

Tränaren Mikael Stahre erkände att laget var riktigt illa ute när Djurgården gjort 1-1.

Jag kan inte annat än att hålla med den hårt pressade tränaren.

Det är en gåta för mig att ingen spelare i Blåvitt i ett sånt här läge kliver fram och visar vägen.

Någon som tar tag i taktpinnen.

Nej, jag tycker att gårdagsmatchen är ytter- ligare ett bevis på att det finns alldeles för få ledargestalter i laget.

När ska Pontus Farnerud visa sina kvaliteter som gjort att han vunnit titlar i flera olika ligor i Europa?

När ska Nordin Gerzic visa att han är värd de miljoner som Håkan Mild satsade på honom inför den här säsongen?

Tobias Hysén gjorde visserligen mål och ingen kan klaga på hans inställning, men i ett sånt här läge är det väl en lagkapten som ska vara den förste som går i bräschen och ruskar liv i laget?

Kjetil Waehler är en given ledartyp, men efter att han skadade sig på uppvärmningen, i vad som utvecklade sig till någon form av "stengate", tappade Stahre en given stöttepelare.

---

En del Blåvitt-supportrar ropar nu efter Stahres avgång, men att sparka honom vore helt fel väg att gå. Det är inte något systemfel eller brist på motivation som stör Blåvitt. Däremot måste laget få stopp på det läckande försvaret. För när ett lag kommer till Stockholms stadion och gör två mål ska man bara inte åka hem utan förlust.

Ett Helsingborg i kanonform väntar i nästa match och där förväntar jag mig att de rutinerade och mer erfarna Blåvittspelarna kliver fram och visar vägen.

Annars kommer läget att förvärras ytterligare.