Real Madrid hade gjort sitt bästa för att piska upp stämningen inför gårdagens El Clásico och returmötet mellan ärkerivalerna i spanska cupen.
Rubrikerna hade inför matchen handlat om rond två mellan Pepe och Lionel Messi, José Mourinhos vara eller inte vara i Real - och portugisens bråk med försvarsstjärnan Sergio Ramos.
Det blev inte direkt mindre ­uppiskad stämning när Messi och Pepe vägrade möta varandras blickar när de hälsade på varandra innan matchen.

En rasande inledning

Och vilket El Clásico vi fick se.
En rasande inledning där ett superoffensivt Real Madrid, anförda av Kaka, Mesut Özil, Gonzalo Higuaín och Cristiano Ronaldo pressade Barcelona hårt.
Precis som väntat.
Efter tio sekunder hade Higuaín bränt ett friläge.
Efter ytterligare tre minuter hade Higuaín bränt ett jätteläge efter en frispark från Xabi Alonso.
Så långt hade Real Madrid gjort allting rätt.
José Mourinhos offensiva taktik hade lyckats och bara ribban och Madrid-anfallarnas oförmåga att sätta sina chanser räddade Barcelona från ett underläge med två-tre mål efter knappt en halvtimme.

Magi i några få sekunder

Pepe, den mest hatade fotbollsspelaren i Katalonien, buades ut kraftig varje gång han rörde bollen - fick höra orden "mördare, mördare" från läktarna - och mittbacken såg darrig ut och var nära att ställa till det när han fällde Pedro i straffområdet.
Ingen straff dock, vilket var helt rätt.
Reals offensiv avtog när första halvlek gick mot sitt slut och när Barcelona för andra gången på kort tid kunde trilla boll ostört och showa med ett kortpassningsspel som bara de behärskar, började man ana vart det här skulle sluta.
Och mycket riktigt.
Några få sekunders magi av trollgubben Lionel Messi gav Barcelona ledningen.

Såg slagna ut

Argentinarens perfekta chipp över Pepe och Arbeola frispelade Pedro som inte gjorde några misstag och satte 1-0.
Mycket orättvist sett till matchbilden.
Men José Mourinho och Cristiano Ronaldo om några vet att fotboll inte är rättvist.
Två minuter efter 1-0 dundrade Dani Alves in det snyggaste målet på Camp Nou den här säsongen, då hans skott på en slumpboll utanför straffområdet letade sig in i krysset.
Mourinhos blick efter 2-0, sa allt.
Rent taktiskt hade han gjort allting rätt, ändå stod det 2-0 till Barcelona efter 45 minuter.
Real såg ut som ett slaget lag.

Vilket liv det hade blivit

Men när Cristiano Ronaldo enkelt rundade Pinto i Barcelona-målet i den 68:e minuten tändes ett litet hopp.
När sedan Karim Benzema fixade 2-2 med dryga kvarten kvar var det dramatik på hög nivå.
Publiken på Camp Nou var knäpptyst och det var nästan så man satt och väntade på att Pepe skulle avgöra matchen på övertid.
Vilket liv det hade blivit.
Men det blev inga fler mål och Barcelona gick vidare till semifinal med sammanlagt 4-3.

Han orkar nog inte mera

Barça-förbannelsen vilar som ett mörkt, rödblått täcke för José Mourinho - som bara inte kan besegra Barcelona den här säsongen.
Portugisens trackrecord mot Barcelona är inte direkt någon kul läsning.
Det är inte undra på att han funderar på att lämnar Real.
Även om det var en liten upprättelse rent taktiskt för portugisen inkasserade han ännu en svidande förlust mot ärkerivalen.
Jag har svårt att tro att Mourinho orkar med fler nederlag mot Barcelona nu.