Anna Friberg skriver om manifestationen på Sergels torg under söndagen.Anna Friberg skriver om manifestationen på Sergels torg under söndagen.

Anna Friberg skriver om manifestationen på Sergels torg under söndagen.

Tusentals samlades på Sergels Torg i Stockholm. Foto: Markus Schreiber / AP TT NYHETSBYRÅNTusentals samlades på Sergels Torg i Stockholm. Foto: Markus Schreiber / AP TT NYHETSBYRÅN
Tusentals samlades på Sergels Torg i Stockholm.  Foto: Markus Schreiber / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: Markus Schreiber / AP TT NYHETSBYRÅNFoto: Markus Schreiber / AP TT NYHETSBYRÅN
 Foto: Markus Schreiber / AP TT NYHETSBYRÅN
Anna Friberg

Stockholm har aldrig känts mer fyllt av kärlek

Publicerad

Sergels torg, mitt i Stockholm.

Hjärtat i huvudstaden.

Så fyllt av kärlek och gemenskap.

Våren hade kommit till stan. Lediga stockholmare, turister mängder av folk rörde sig på gatorna.

Det kunde ha varit som vilken aprilsöndag som helst.

Men det var det inte.

Knappt två dygn hade gått sedan det fasansfulla terrordådet på Drottninggatan som krävt fyra människors liv. Skadat mer än det dubbla, chockat många fler.

Egentligen hade det inte varit märkligt alls om folk av rädsla undvikt de centrala delarna av Stockholm den här eftermiddagen.

Istället var det precis tvärtom.

Och alla gick de mot samma håll.

Mot Stockholms nav, till huvudstadens hjärta – Sergels torg.

Där var en kärleksmanifestation planerad till klockan 14.

Men redan långt tidigare var människor på plats.

För att få en plats, för att lägga en blomma på det gigantiska hav som hade flyttat från Drottninggatan ned till torget.

Sergels torg under manifestationen två dygn efter dådet.Foto: Jessica Gow/Tt / TT NYHETSBYRÅN

Plattorna på Sergels torg syntes inte den här söndagseftermiddagen.

Där det inte låg blommor, nallar, hälsningar, flaggor och ljus stod folk i mängder.

Överallt, på torget, i trapporna, ut med räckena vid gatan ovanför plattan.

Ja, till och med uppe på taket på Kulturhuset var det tjockt av människor.

Det var upplagt för den smått kaosartade, ibland panikliknande, trängsel som lätt uppstår i stora folksamlingar, på vilken konsert eller utanför vilken fotbollsarena som helst.

Men det fanns inget av det där.

Stötte man ihop med någon så var det mjukt. Inga hård ord, bara ett lätt leende och en varm blick.

Men mest av allt var det en gemenskap jag aldrig tidigare upplevt.

Som många av oss sannolikt aldrig känt.

Tusentals hade samlats på Sergels torg.Foto: Markus Schreiber / AP TT NYHETSBYRÅN

Jag gick till Segels torg utan sällskap, men jag har aldrig känt mig mindre ensam.

Vi som var där var inte bara på Sergels torg av samma anledning.

Vi som var där hörde ihop på ett lika underligt men självklart sätt.

Sammanförda av medmänsklighet, sympati och värme.

När klockan blev 14, musiken ljöd, sångerna sjöngs, de både vackra och sorgliga orden sades uppe på den lilla provisoriska scenen några meter över Sergels torg, grät många öppet.

Men det var också kramar, händer som tog tag i händer, armar som lades över axlar.

Tårar som torkades på egna och andras kinder.

 

En kvinna som stod framför mig i folkklungan räckte upp händerna i luften, som om hon greppade efter något.

Kanske var det kärleken hon tog i, för om den någon gång har gått att ta i så var det i luften över Sergels torg den här eftermiddagen.

 

När allt var över, när manifestationen var slut, skingrades tusentals människor lika och lugnt och fridfullt som när vi kom.

Någon stannade till och gav en polis blommor och en kram.

Mitt i sorgen, Stockholm har aldrig känts mer fyllt av kärlek än där och då.

Och vi som var där kommer aldrig glömma den här aprilsöndagen.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag