Det är inte det att jag inte är imponerad av Carolina Klüfts karriär.

För det är jag.

Med hennes meritlista bestående av, bland annat, tre VM-guld och ett OS-guld är hon en av Sveriges mest framgångsrika friidrottare genom tiderna.

Men jag erkänner ändå att det var en smula skeptisk som jag satte mig framför tv:n i går kväll för att se SVT:s dokumentär ”Carolina Klüft – tjejen som inte kunde förlora”.

Jag har svårt för dokumentärer om idrottsstjärnor som knappt har hunnit lägga skorna på hyllan eller kastat in handduken innan det ska klippas ihop filmsnuttar och skapas nostalgi.

Tacka vet jag Sixten Jernberg liksom.

Men nu gjorde det inte så mycket eftersom Johan Canderts dokumentär om Klüft också handlade om något mer, viktigare, än ”bara” en imponerande idrottskarriär.

För det var när Carolina Klüft berättade om förväntningar och det höga spel hon spelat för att kunna leva upp till bilden som den perfekta idrottstjejen som det blev intressant på riktigt.

”Carro” berättade om hur hon snabbt, som hon åtminstone själv upplevde det, fick rollen som en både gullig och extremt målmedveten idrottstjej.

Och för att leva upp till denna roll anpassade hon sig, och då inte bara på det idrottsliga planet utan i allt hon gjorde.

Att gå in på Systembolaget kom inte på frågan berättar Klüft som ett exempel på hur hon anpassade sig till det hon trodde folk förväntade sig av henne som den perfekta idrottstjejen.

”Vilka beslut har jag inte tagit för att jag trott att de förväntats av mig?” frågar sig Klüft tidigt i filmen och även om tankarna kring förväntningarna, mer eller mindre, genomsyrar den timmes långa dokumentären önskar jag att det fått ännu mer utrymme.

Detta så oerhört tjejiga sätt: En extrem strävan av att vara ”perfekt” och att vara som man inbillar sig att alla andra förväntar sig att man ska vara.

Carolina Klüft är givetvis inte ensam om att ha haft dessa förväntningar och krav på sig själv och från andra.

Att uppfattas som perfekt i andras ögon styr mångas liv och framför allt många tjejers liv.

Carolina Klüft har varit en av våra mest omtyckta och folkkära idrottsstjärnor och när hon berättar om hur hon brottats med tvivel och förväntningar blir dokumentären om henne något mer än en, något för tidig, summering av fantastisk idrottskarriär.

Det blir i stället en stjärnas berättelse om en annan del av livet. Ett liv där strävan är att uppfattas som perfekt och leva upp till andras förväntningar.

Och i ett samhälle, både i och utanför idrotten, där framförallt tjejer sätter allt hårdare press på sig själva känns Klüfts berättelse viktig och borde fått ta ännu mer plats.

Och jag tror inte jag var ensam om att i går kväll också fundera på vilka beslut jag tagit för att jag trott att de förväntats av mig.