H43 har levt med krisstämpel ett tag.
Kamp för överlevnad i tabellen och en ekonomi i spillror.
Men rent sportsligt rör det i alla fall på sig. Lindesberg var andra raka segern och ett bra kliv mot säkrare mark.
- Vi är enat som ett lag, kanske mer än någonsin, trots den här krisen, säger Daniel Lindqvist som förklarar med en liknelse ur fablernas värld i Tomas Axnérs tappning.
- Vi är de största tjurarna i stallet i dag. Vi vann de där små, små kamperna hela tiden.

Fick vänta länge

H43 tog dock tid på sig att frälsa hemmapubliken. Det dröjde in i andra halvlek innan rycket kom.Samtidigt med att försvaret tog kampen hade Linus Persson i målet fått kläm på Lindesbergs skytte och bjöd inte på något.
Precis som i förra vinsten mot Lugi hade H43 bra spridning på målskyttet.
Det är inte längre Zoran Roganovic som allt hänger på.
- Han har ju dragit ett väldigt stort lass och vi kanske gärna har lämnat över ansvaret till honom. Då blir vi väldigt lättlästa.
- I dag sprider vi det, säger Lindqvist som hade en stor del i den spridda målskörden.
- Jag känner ingen oro eller rädsla och vågar ta mina skott.
Det självförtroendet fanns inte på samma sätt under en period i höstas.
- Då hade jag väldiga problem. Det var mycket på en och samma gång. Det gick inget bra med handbollen och jag hade det lite jobbigt utanför också.

Fick hjälp av psykolog

Daniel Lindqvist fick hjälp av en idrottspsykolog som hjälpte honom förstå att världen inte går under om man bränner ett skott.
- Jag kanske inte har blivit någon fantastisk handbollsspelare men jag går inte och gömmer mig på planen i alla fall och jag går inte och gråter om vi förlorar eller jag missar ett skott.
- Det är väl det som är skillnaden. Det är roligt att spela handboll igen.