Saku Koivu, 35, började att samla OS-medaljer för Finland för 16 år sedan.
Det började med ett brons i Lillehammar. Nu har han ytterligare två OS-bronset, plus silvret från Turin 2006.
- Det är ofattbart. När man är 19-20 år och spelar sitt första år är man naiv och ung och tror att det här är lätt att få ett brons. Du tror att du ska nå finalen i varje turnering, säger Saku Koivu med bronsmedaljen hängande om halsen.
- Och att nu, som 35-åring och kanske i mitt sista OS, du vet hur tufft det är att spela mot de bästa och du vet inte om du får en chans igen.
Finland gick i samma fälla som Tre Kronor mot Slovakien. Två mål i power play (Marian Gaborik och Marian Hossa) och en kontring (Pavol Demitra) ledde till ett 3-1-underläge efter två perioder.

Ville lugna alla

Då klev den äldre generationen finska stjärnor fram i omklädningsrummet, och det blev tyst.
- Våra ledare i laget pratade med oss. Teemu Selänne, Saku Koivu och Kimmo Timonen. De sa att vi behövde spela vårt spel. Att vi skulle få chanser. Att vi visste vad som krävdes för att få en medalj, säger Saku Koivus lillebror Mikko Koivu.
Inspirerande?
- Ja, det är lätt att lyssna på såna killar.
Saku Koivu förklarar:
- Det jag ville var egentligen att lugna ner alla. Och jag bad alla att sluta oroa sig över vad de gjorde. Att tänka på vad vi kan göra de kommande 20 minuterna och inte vara ledsen över det som hänt i de två första perioderna.
- Det handlade bara om att få tillbaka gnistan och jag tycker att responsen var bra. 3-2-målet fick saker att hända och sen kom Olli Jokinens mål direkt efter. Det var vår dag i dag.
I den tredje perioden kom Nikas Hagmans reducering efter 5.06. Bara tre minuter och 35 sekunder senare gjorde Olli Jokinen sitt andra mål till 4-3. Sista målet kom i tomt slovakiskt mål.
Finland lyckades att vända mot Slovakien. Det gjorde aldrig Tre Kronor.