Tre Kronor hade inga större problem med Schweiz. Och Jonas Gustavsson hade - ärligt talat - en lugn kväll.
Han behövde inte vara ett Monster. Inte den här gången.
Annars är det precis vad han varit hela säsongen.
Följ Gustavsson med blicken en match, se hur fokuserad han är, hur rätt han står och hur engagerad han är. Ibland skriker han för full hals. Som mot Schweiz, då han gastade på Kenny Jönsson.
Jodå, det här är ingen vanlig "VM-rookie".
Men det var ingen utskällning, när Jonas skäller på isen är det mest på sig själv, utan han skrek åt Kenny var han skulle lägga en puck han inte ville blockera. Att det sedan var just Kenny, sånt tänker inte Jonas på.

Lagkompisar kallar honom "disträ", han själv säger "virrig".
Gustavsson stod en hel träning inför VM - då alla journalister redan efter fem minuter antecknat kedjeformationer och backpar - men tillbaka i omklädningsrummet frågade Jonas sin rumskompis på VM, Rickard Wallin.
- Vilka lirar du med?
- Men Jonas. Såg du inte det, svarade Wallin, som också fått låna ut sitt nyckelkortet "hur många gånger som helst".
Tack och lov gör Gustavsson det han ska göra på isen. Då är det full fokus. Inför matchen mot Schweiz gjorde han det han alltid brukar göra, han sa till sig själv:
- Nu är det hundra procent hockey som gäller.
Trots att en nära familjemedlem är svårt sjuk har Jonas spelat VM-hockey av yppersta världsklass.
- Under matcher kan jag koppla bort allt annat. Men ibland, i spelavbrott, då kan det komma tankar som jag får slå bort direkt.
- Men så kan det vara i vanliga fall också, man kan börja tänka på roliga saker man ska göra nästa dag eller något.
Rickard Wallin berättar något typiskt för Jonas:
- Inför den här säsongen blev han glad när Johan Holmqvist skrev på för Frölunda. Han sa till mig; nu ska jag utmana "Honken". Jag tyckte kanske det var lite kaxigt, men sam-tidigt: det här är Jonas.

När jag och Gustavsson sätter oss och snackar på Tre Kronors spelarhotell efter segern mot Schweiz inleder jag:
- Många är nog förvånade över din säsong - men inte du själv, va?
- Det kändes bra före säsongen. Och det där med att utmana "Honken" var en komplimang till honom. Han är en fantastisk målvakt och jag gillar att sätta mig själv i tävlingssituationer, som att tävla mot just honom.
För några år sedan spelade Jonas division ett-hockey i AIK och körde budbil. Det var då han frågade sig om det "var värt tiden". Tänkte tanken att lägga av.
- Men hockey var så kul och vi hade sån sammanhållning i laget. Vi hade så roligt ihop. Jag kunde inte sluta.
Från att köra budbil - "det kunde vara en jävla rulle ibland" - till hans nuvarande läge: jagad av NHL-lag.
- Hur många? Jag vet inte. Min agent sköter det där. Och sen är det helt overkligt. Men 15-20 lag har hört av sig.
Du är långt ifrån budbilen nu?
- Ja (skratt). Och det kan jag tänka på ibland. Att jag fått kämpa och att det tagit lite längre tid för mig än många andra att komma fram. Men det visar att det går. Tycker man det är kul och kämpar hårt, då blir det bra.

När jag hör honom säga det sista blir jag lika rörd som när jag såg hans glädje då jag gav honom Guldpucken i Viasats tv-sändning.
Det är nästan så jag ger honom en kram av bara farten när vi skiljs åt och han ännu en gång tackar för sitt pris.
Det är vi som ska tacka dig, Jonas
För den du är - och för den här fantastiska säsongen.