Först sitter man bara och skriker. Alla har pratat om det på förhand. Ingen trodde på allvar att det skulle hända.
Nu händer det.

"Jag ser cool ut"

Usain Bolt har en varm kvällsbris mot sig när han går i mål, i full hastighet den här gången. En snabb blick till vänster mot klockan. Den har stannat på en tid som är 36 hundradelar under hans personliga rekord.
19,31.
Han höjer sina långa armar och ser sig själv på storbildsskärmen. Senare får han frågan vad han tänkte då.
- Jag ser cool ut, kommer svaret.
Mitt i hysterin blir man lite orolig, tiden kanske korrigeras?
Det gör den också, med en hundradel.
Neråt.
Nittontrettio.

Större än en uppvisning

1930 är ett viktigt årtal på Jamaica. 1930 var året då Haile Selassie blev kejsare i Etiopien. Selassie sågs som en inkarnation av Gud och blev symbolen för anhängare av rastafarirörelsen som har sitt starkaste fäste på Jamaica.
Nu har siffrorna fått en ny dimension för alla rastas. Med ett kommatecken i mitten och med Usain Bolts namn tätt intill. Den här kvällen är han större än Jah.
Finalen på 100 meter och 9,69 var en uppvisning, en show.
Det som hände i går var större, ett WOW.
Hundringen har pressats neråt stadigt under de senaste åren. Men Michael Johnsons 19,32 från Atlanta-OS 1996 har ingen varit nära att hota. Det var en tid som aldrig skulle slås.
Någon glömde berätta det för Usain Bolt.
Man undrar ju också hur stark killen är mentalt. Att få med sig både guld och världsrekord från en final på 100 meter är inget man bara skakar av sig. Men Bolt, han bara glider vidare och käkar sina nuggets. När han vaknade på onsdagsmorgonen blev han till och med serverad nuggets på sängen. Av sin privata massös.

Här finns de bästa

Det är märkligt att jag aldrig har varit på Jamaica. Det finns så många anledningar att resa dit.
Jamaica har maten, vädret, musiken. Före den här Kinaresan hette mina jamaicahjältar U-Roy, Lee "Scratch" Perry och Jimmy Cliff.
Nu räknar jag även in Usain Bolt.
Jamaica har förstås även världens bästa sprinters. Landslagsläkaren Herb Elliott (även de bästa namnen) berättar att det brukar anordnas ungdomstävlingar på lördagarna i Kingston. Startskottet går vid två på eftermiddagen, men är man inte där redan vid elva får man ingen sittplats.
I den här världen växte Usain Bolt upp. Hans talang var så stor att han inte alltid brydde sig om att träna. Hans coach berättar att Bolt en gång spelade tv-spel precis före ett viktigt lopp. När coachen beordrade uppvärmning protesterade tonåringen. Han hade kommit väldigt långt på en svår bana och ville inte sluta spela. Bolt skippade uppvärmningen, gick direkt från tv-spelet till starten. Och vann med två sekunder.

Han har magiska fötter

När onsdagen håller på att bli torsdag råder full kaos i Fågelboet. Alla som har en gröngul tröja och en släpig engelsk accent får svara på frågor om mirakel och löparunder. När Usain Bolt till slut dyker upp råkar jag trampa en italiensk reporter på foten. Han förklarar vilken idiot jag är och jag svarar att hey, ger du dig in ett race som det här kan du inte oroa dig över dina fötter.
Usain Bolt har magiska fötter och oroar sig inte för något. Det enda han tycker är synd är att han inte kan vara i Kingston den här kvällen. Där är gatorna avstängda, romen flödar och när dagen gryr finns det inga affärer som är öppna.
Sista frågan den här klassiska kvällen går till en amerikan.
- Mr Bolt. Michael Johnson säger att du är Superman 2. Är du det?
- Nah, nah, svarar Usain Bolt lojt.
Klockan är ett par minuter efter midnatt. Det är trångt och svettigt i rummet. Världens snabbaste man har precis fyllt 22 år. Han lyfter blicken, höjer rösten och förklarar vem han är.
- I'm Lightning Bolt. My name is LIGHTNING BOLT.