Det är lunchdags på Sannarpsskolans gymnasium i Halmstad. Vintertrötta elever lassar upp potatismos och fisk på tallrikarna. Men någonting är annorlunda denna tisdag. Vid ett av borden sitter nämligen en vuxen man med långt blont hår som känns igen. Efter ett tag reser han sig från sin plats och går fram till den mikrofon som riggats upp mitt i salen.
- Ja, hallå på er. Jag heter Per "Texas" Johansson, är 30 år och vänsterback i HBK.
Mummel i lokalen. Texas fortsätter med att berätta om sin karriär.
- När jag var 18 år fick jag en spricka i foten. Sen kom jag till Gais och blev bänkad. Sen blev jag bänkad nästa år igen. Sen fick jag problem med ljumskarna. Sen kom jag till HBK. Där spelade jag inte en enda match på hela mitt första år. Sen, 2002, var jag bänkad. 2004 fick jag hål i hälsenan. Efter det blev jag bänkad. 2006 fick jag en blödning under foten. Sen 2007 lyckades jag toppa all djävulskap genom att bryta båda fotknölarna.

Eleverna skrattar. Texas också. Humorn har blivit ett viktigt verktyg för att inte knäckas av skadorna. Han går vidare med sin korta föreläsning:
- Nu vet jag att skadorna berodde på att jag inte var noggrann med kosten.
Det är en lögn. Texas har alltid varit noga med vad han äter (även om han blivit extrem först på senare år, till frukost äter han numera till exempel bara grönsaker - broccoli, spenat, morötter, paprika, groddar, avokado - och en sked fett). Men det är inte illa menat. Texas uppgift är att förklara för eleverna hur viktigt det är att äta rätt. Skolan tror att slarvande ungdomar har lättare att lyssna på en allsvensk spelare än på hemkunskapslärarinnan.
- Fredrik Ljungberg vet ni vem det är va? frågar Texas.
- Näääeee, svarar några ironiska ungdomar.
- Nä förstås. Men jag har i alla fall lyckats fixa hans autograf, så nu ska vi ha en liten tävling. Kan någon säga vilken som är den viktigaste grönsaken?
- Broccoli, viskar en kille i Arsenaltröja.
- Hörde jag broccoli? Åh, härligt! Vassego, säger Texas och ger killen Ljungbergs autograf.
Sedan avslutar han giget med en uppmaning:
- Ät dåligt och var dålig i skolan. Ät bra och bli lite bättre i allt ni gör. Tack för mig!

Texas får applåder och går tillbaka till sin plats. Det blev ett lyckat anförande. En naturvetenskapslärare kommer fram och tackar.
- Sven heter jag. Jag ville bara säga att jag läser dina krönikor i Offside med stor glädje.
Än mer imponerad är 17-åriga Laura. På nervösa ben vinglar hon fram till Texas och ber om en autograf. Efteråt förklarar hon för mig att HBK:s vänsterback är hennes stora idol. Först tror jag att hon driver med mig. Texas? På allvar? Mannen som framför allt är känd för sina svaga fotleder och som stolt berättar att hans fotvalv är så höga att han "en bra dag får in en glödlampa eller 300 kronor i mynt under foten". Men Laura är allvarlig. Hon redogör för bortamatcher hon har sett och berättar att det var "superläskigt" att få träffa Texas i verkligheten.
- Jag hatade fotboll innan. Innan Texas kom hit. Min fröken vet att jag älskar honom. Hon berättade att jag skulle få en glad överraskning i dag men jag visste inte vad det var. Sen när jag hörde Texas röst... och fick hans autograf...
Du skulle inte hellre vilja ha Ljungbergs autograf?
- Nä.

Texas blir generad av berömmet. Han trodde inte att någon hyste så starka känslor för honom, även om han brukar gå hem hos ungdomar. När han spelade i Gais jobbade han på en skola i Örgryte. När han sedan värvades till Halmstad blev han proffs på heltid och tyckte att det var lyxigt att kunna sova till klockan tolv och fika med Samuel Wowoah hundrafyra dagar i rad.
- Men jag blev mentalt störd av det livet. Socialt handikappad.
Då gav han sig ut i skolorna igen. För att prata och träffa ungdomar. Helt ideellt. 2007, när han bröt sina fotknölar, började han också skriva. Först på sin blogg och på sin hemsida. Sedan ett drygt år tillbaka är han krönikör i Offside. Senare i år kommer förhoppningsvis hans första bok.
I Sannarpsskolans matsal har nya elever satt sig för att äta. Texas går fram till mikrofonen igen.
- Ja, hallå på er. Jag heter alltså Per "Texas" Johansson, är 30 år och vänsterback i HBK. När jag var 18 år fick jag en spricka i foten...

På planen är Texas inte lika snäll. Han är aggressiv, satsar oftast våldsamt i matchens första dueller för att skrämmas och låter käften gå konstant. Även medspelarna lackar ur ibland. Nyligen ristade Texas in två skruvdobbsmärken i Tomas Zvirgzdauskas smalben. Balten blev så arg att han efter träningen låste in Texas i bastun.
- Jag fick lite panik faktiskt. Men när jag väl kom ut var det lugnt.
Är det många som stör sig på dig under matcherna?
- Det tror jag. Jag går in i nån jävla roll. Jag måste snacka i 90 minuter, annars tappar jag fokus. Man försöker snacka ner sin ytter och märker man att det biter, då tjötar man bara ännu mer.

När Texas kom till Halmstad hade han svårt att ta plats. Tränaren Janne Andersson tyckte att den långhårige backen var en kuf men såg samtidigt en enorm vilja. Texas klagade aldrig, gav alltid allt på träningarna och till slut var han ordinarie, såvida inte fötterna stoppade honom.
Till årets säsong har Halmstad värvat vänsterbacken Christian Järdler som har bestämt sig för att få fart på sin karriär igen. Texas tycker att Järdler verkar vara en bra kille, men är inte orolig.
- Jag höjer mig när det blir tuff konkurrens. Gäller att hålla sig skadefri bara. Visst låter det enkelt?