Snön vräker ner över Valhalla. IFK Göteborg krossar norska Fredriksstad i en träningsmatch med 6-2. Tobias Hysén och Pontus Wernbloom gör tre mål var men på läktarplats diskuterar man mest lagets långhåriga mittback.
- Så "Bjärs" får spela ändå? säger en rejält påpälsad herre.
- Varför skulle han inte göra det? frågar hans kamrat.
- Det vet du la. Han vägrade ju skriva på kontrakt. Jävla dålig stil mot Blåvitt. Bjärs har fan Blåvitt att tacka för allt, och så är han bara kåt på att bli proffs och lämna Blåvitt utan pengar.
Kamraten protesterar:
- Alla drömmer väl om nånting bättre än allsvenskan? Får han inte bra betalt vill han inte förlänga, konstigare är det inte.

Liknande diskussioner har förts på hemsidor och bloggar hela vintern. Att Mattias Bjärsmyr inte valde att skriva på ett nytt kontrakt i höstas har rört upp känslor. Några tycker att han inte borde få spela alls och anklagar Bjärsmyr för vara girig. Andra påminner om att han trots allt har hjälpt IFK till ett SM-guld och att man inte kan begära full lojalitet av en lovande spelare med proffsdrömmar. Dess-utom är han ju inte ens från Göteborg.
Det sista är förvisso sant, men smålänningen Mattias Bjärsmyr har haft IFK som favoritlag sedan han var liten. När han spelade i Husqvarna och fick höra talas om IFK:s intresse kändes det stort. Samtidigt stämmer det givetvis att han vill ta nästa steg. Han känner sig redo för det, men då ska det vara något bra.

I ett år har Bjärsmyr varit omgiven av rykten. Den som googlar hans namn upptäcker att han enligt tidningarna har "jagats" av Juventus, AZ Alkmaar, Red Bull Salzburg, Anderlecht, Groningen, Glasgow Rangers och FC Köpenhamn. Bara för att nämna några klubbar. Blir man inte en sämre spelare av att ständigt bli placerad i andra klubbar?
- I somras blev jag det, säger Bjärsmyr. Då påverkades jag av alla rykten och tappade fokus på planen. Helt klart. Men nu har jag faktiskt vant mig.
Vi sitter på ett kontor på Kamratgården, dagen efter matchen mot Fredriksstad. Den tidigare spelaren Magnus "Ölme" Johanssons kontor för att vara exakt. En glad Ölme hinner visa ett videoklipp någon mejlat till honom där en skateboardåkare får en lyktstolpe mellan benen innan han går på lunch.

Jag frågar Bjärsmyr om han bryr sig om vad fansen tycker om honom.
- Det är klart att jag gör, Blåvitt är ju min klubb. Någon gång när jag varit ute på stan har det kommit fram folk och snackat.
Vad har de sagt?
- "Nu skriver du på!". Ungefär så. Jag förstår hur Blåvitt har resonerat. Jag drömmer verkligen inte om att gå som Bosman, men samtidigt måste man tänka på sig själv också.
Hur är din relation med (sportchefen) Håkan Mild?
- Det är skitsnack att det skulle finnas någon spricka mellan oss. Det har framställts som att vi skulle ha kommit på kant med varandra men så här är det: jag var inte kompis med Håkan innan heller. Man är inte kompis med sin sportchef. Däremot har jag stor respekt för honom.
Så hur blir det nu?
- Jag tränar för fullt för att göra en kanonsäsong. Jag tänker ge järnet för Blåvitt, sen får vi se vad som händer framåt sommaren.
Det är alltid trevligt att träffa Mattias Bjärsmyr. Han är bra på att berätta historier, skojar mycket och sätter alltid ut tre utropstecken efter sina meningar när han skriver sms ("Vi ses på Kamratgården!!!").

Trots att han inte är äldre än 23 år är han en av de mer rutinerade spelarna i IFK Göteborgs unga lag. Själv blev han som färsking utskälld av Bengt Andersson på en av de första träningarna. I dag är det Mattias Bjärsmyr som har en ledarroll och manar på Sebastian Eriksson, Nicklas Bärkroth, Robin Söder och de andra valparna.
- När det behövs, säger han. Traditionen i Blåvitt är att man lyssnar mycket på de äldre spelarna. Det kan smälla rejält när vi tränar och det kan vara jävligt grinigt bland alla vinnarskallar.
Så säger alla men det är också sant. Under ett träningspass i Hjällbo en tid efter vår intervju ser jag Mattias Bjärsmyr tjafsa rejält med lagkompisen Kalle Svensson. Deras lag har släppt till en enkel chans och nu diskuterar de båda backarna vems fel det var. Med stor intensitet.
- Men det ska vara tufft, säger Bjärsmyr. Det gäller att ligga på gränsen.

Mattias Bjärsmyr vet ett och annat om hur det är att ligga på gränsen. På gränsen till landslaget. På gränsen till Europa. På gränsen till de stora pengarna.
- Jag har kommit en bit på väg men har fortfarande fler steg att ta. Jag menar, jag är sjukt tacksam över allt jag har fått uppleva i Blåvitt, men det är klart jag drömmer om att bli utlandsproffs. Gör inte alla det? Är det inte därför man håller på?
Vad vill du att folk här ska säga om dig den dag du lämnar föreningen?
- Folk får tycka vad de vill, bara jag känner att jag inte har nåt att skämmas över. Att jag kan gå med huvudet högt. Men vi är inte där än. Jag är ju fortfarande här, eller hur? Just nu tänker jag mest på hur vi ska tillbaka guldet.
Citatet
Jag tänker ge järnet för Blåvitt, sen får vi se vad som händer
Mattias Bjärsmyr om spekulationerna om hans framtid i IFK Göteborg.