MALMÖ. Han tänker länge och väl på frågan om han någon gång mött en spelare som varit snabbare än honom själv. Kommer till slut på en kille från Majorna i Göteborg och undrar stillsamt vad som hände med den grabben.
Men Malmös, kanske hela seriens, snabbaste forward vill skynda långsamt.
- Prio ett nu är bara att få spela så mycket som möjligt. Sen tar vi det därifrån, säger Daniel Larsson.
Senaste gången jag träffade en spelare på Hilton i Malmö var det också ett offensivt nyförvärv som skulle intervjuas. Brassen Junior. Han hade förväntningar på sig. Precis som Afonso hade när han värvades. Och Jonatan Johansson.
Men vad ska man ställa för krav på Daniel Larsson från Hisingen?
- Jag tror inte att fansen har lika höga krav på mig, säger han. Jag spelade i superettan förra året, är ny i föreningen och har mycket att lära.
Du ser dig inte direkt som den som ska fylla luckan efter Ola Toivonen?
- Nej, nej. De letar väl fortfarande efter den spelaren? Till att börja med är vi inte alls lika som spelare. Toivonen gillade att hålla i bollen, komma med instick och så där. Jag är mer den som springer på insticken.
Springer, ja. Daniel Larsson har alltid gjort det. Som tonåring gick det lite väl lätt för honom. På grund av sin snabbhet behövde han egentligen bara sticka i djupet för att få ett friläge. Daniel Larsson var en sån kille som gjorde en jädra massa mål i pojklagsmatcherna. Han spelade i Göteborgs stadslag och även i olika pojklandslag.
Sen blev det svårare.
Dels för att bättre och starkare motståndare såg till att han oftare hamnade med ryggen mot mål. Dels för att skadorna började komma. Det är knäna som har strulat. Förra året med Häcken var egentligen hans första riktigt ordentliga som seniorspelare.
- Då gjorde jag tolv mål.
Och Häcken gick upp i allsvenskan. Några månader senare köpte Malmö honom och om några veckor ska Daniel Larsson möta sina gamla kompisar i den allsvenska premiären.
Så kan det gå.
- Det kommer att bli speciellt, det är ju på Rambergsvallen också. Men jag hoppas att de ändå har ett gott öga till mig där fortfarande. Även om jag skulle råka göra mål.
Varför blev det Malmö?
- Malmö kom in i bilden ganska sent. Jag kände att jag var redo att ta nästa steg och Hammarby var också aktuellt. Men jag kände mer för Malmö. Och så känns det roligt att MFF verkligen är hela stadens lag. Det kan man sakna lite i Göteborg och Stockholm.
Häcken och Malmö spelar nu i samma serie, men det är ändå olika världar. Allting är så mycket större i Malmö, tycker Daniel. Hela organisationen. Och så är det kraven. Ingen på Hisingen kommer att hängas om Häcken sparkades tillbaka till superettan i höst. Men MFF ska alltid tillhöra toppen. Annars är det något som är fel.
- I Malmö har vi över tusen pers på träningsmatcherna. Det var vi glada om vi hade på de vanliga matcherna i Häcken. Och trycket på den nya arenan här kommer att bli grymt.
Ja, kan man säga att du går från seriens sämsta arena till den bästa?
- Utan tvekan. Rambergsvallen är en katastrof. Men jag har ändå fina minnen från Häcken. Den lilla kärnan av supportrarna som följde oss fick man en väldigt nära relation till.
Under vinterns träningsmatcher med nya klubben har Daniel Larsson gjort okej ifrån sig. Men det har bara blivit två mål.
- Det är för lite, och det vet jag om. Men det viktigaste har ändå varit att jag har kommit in så bra i laget. Och jag har fått spela mycket. Målen får gärna komma i allsvenskan i stället.
Om ni väljer att köra ett tvåmanna-anfall med dig och Edward Ofere, då borde det nästan vara seriens snabbaste va?
- Det kan det nog vara. Ofere är riktigt snabb även om han inte riktigt spelar på det sättet som jag gör.
Men du är snabbast i laget?
- Det säger Hans Gren (assisterande tränare) i alla fall.
- Ja, så borde det ju vara. Så var det mycket i superettan. Men backar de hem får vi mer tid att hitta andra lösningar. Plus att det är farligt att anpassa sig för mycket efter en spelare. Jag ska nog få mina lägen.
Daniel Larsson är 21 år och är bara en av många lovande spelare i Malmö. Detta förvånade honom lite. Han levde lite med myten om det gamla Real Malmö, men när han började träna med sitt nya lag vimlade det av löften. Agon Mehmeti, Jimmy Durmaz, Guillermo Molins, Alex Nilsson...
- Alla kan bli riktigt bra, säger Daniel som framför allt är imponerad av Jimmy Durmaz.
Men bakåt då? Malmö släppte in alldeles för många mål förra året (och detta under två tränare som i Gais utvecklade en mycket stark defensiv). När detta skrivs har heller ingen ny målvakt köpts, och mittförsvaret ser ut att bli det samma som förra säsongen.
- Vi har jobbat väldigt mycket med försvarsspelet, säger Daniel och petar in en påse snus under läppen.
- Jag är inte direkt orolig för det heller. Man måste också se till helheten. Vi vill vara ett spelande lag som också är effektivt.
Vad har du för mål med säsongen?
- Jag vill spela så mycket som möjligt. Får jag det kommer säkert målen också. Jag vill nog ligga ganska så lågt. Låter det tråkigt, tycker du?
Nej, men MFF som förening har ju högre mål än så.
- Ja, och så ska det vara. Det är sagt att vi ska vara topp-fyra. Och det är bara för oss spelare att köpa. Och att fixa.
Citatet
Det viktigaste har ändå varit att jag har kommit in så bra i laget.
Daniel Larsson har bara gjort två mål
under vinterns träningsmatcher.
Men "målen får gärna komma i allsvenskan i stället", säger han.