Anton Strålman och Columbus kom överens om ett nytt ettårskontrakt i sista stund. Några minuter till och fallet hade hamnat i NHL:s skiljedomstol. Den undviker man gärna.
- Det är mycket smutskastning. En del grejer är så jävla dumma att man bara skrattar åt dem, säger Strålman.
NHL:s skiljedomstol är ingen plats för sansade, diplomatiska diskussioner. Fråga bara Tommy Salo.
Ökänt är kontraktsbråket 1997 mellan den svenska målvakten Salo och New York Islanders. Klubbens dåvarande general manager Mike Milbury gick så hårt åt Salo – kallade honom mentalt svag, otränad och ojämn – att målvakten mer eller mindre bröt ihop.
"Det är business"
Backen Anton Strålman var bara minuter från att hamna i samma sits. Han och Columbus kunde inte komma överens om ett nytt kontrakt, och fallet var på väg upp till skiljedomstolen i Toronto.
Men det löste sig och ett ettårskontrakt värt drygt 14 miljoner kronor skrevs på i sista stund.
- Vi bestämde att vi skulle träffas en timme innan på morgonen. De lade fram sitt beslut och så gick det fram och tillbaka men till slut så. Vi möttes ungefär i mitten, säger Strålman.
24-åringen är väldigt nöjd över att ha fått till en överenskommelse. En anledning är oviljan att flytta runt familjen, en annan just det elaka spelet som kan äga rum i skiljedomstolen. Där är allt svart eller vitt – en enda utdragen strid om miljonerna.
- Vi försöker framställa det som att jag är bäst i världen och klubben försöker få fram att jag är sämst i världen, säger Strålman som fick ta del av Columbus argument för att hålla nere lönen.
- Jag vill inte dra några exempel, men det var ju en del grejer som de hade skrivit som var så jävla dumma att man bara skrattade åt dem. Men, äh, det är business. Det är inget personligt.
Vill stanna nu
Strålmans poängproduktion under den gångna säsongen, bäst av backarna i Columbus, talade till hans fördel i förhandlingarna. Hans plus/minus-statistik gjorde det inte. -17 var en av de absolut sämsta noteringarna i hela ligan.
- Ja, det var det största som de skulle tryckt på om det gått till domstol. Men även om jag hade varit +17 så tycker jag att det hade varit ganska oväsentlig statistik. Det beror så mycket på vilket lag man spelar i och vilka kedjor man spelar med.
Oavsett vad är han mest glad att allt är klart inför hösten. Säsongen, hans fjärde i NHL, ser han fram emot.
- Jag har kommit bort från de tunga två åren när jag spelade i Toronto och har fått ett genombrott nu. Det är nu det svåra börjar, när man väl har tagit en plats, att behålla den och bli ännu bättre.
- Drömscenariot är väl att jag gör en minst lika bra säsong och kan skriva ett bättre kontrakt nästa år. Förhoppningsvis kan man få vara kvar på samma ställe ett tag. Vi har flyttat runt nu en del och det är inte så jäkla roligt för familjen.
Lasse Mannheimer/TT
