Han har varit hemma från sjukhuset i en vecka nu.
Niklas Lihagen mår bra.
27-åringen, som öste in poäng för Örebro under sina tre sista säsonger, ser fram emot att snart kunna börja med rehabträningen igen.
– Det är bröstbenet som måste läka ihop först. De öppnade bröstkorgen vid operationen. Det tar i alla fall två-tre månader innan den är läkt, sen kan jag börja köra rehab igen, säger Lihagen.

Tillbaka i vintras

Det har snart gått två år sen han föll ihop på isen i Nobelhallen i Karlskoga.
Hjärtat stannade och hela hockey-Sverige var i chock.
Tack vare en snabb insats av domaren Wolmer Edqvist och Bofors läkare Peter Carlsson kunde Lihagens liv räddas.
Man upptäckte att stjärnan hade fel på en hjärtklaff och två operationer genomfördes.
I början av 2011 var Lihagen i gång med isträningen igen.
– Det blir bättre och bättre hela tiden. Jag siktar på spel nästa säsong, sa han till lokaltidningen Nerikes Allehanda.
Sen kom bakslaget.

"Inga garantier"

På ett återbesök hos läkaren upptäckte man att klaffen fortfarande läckte lika mycket.
– Vi hade gjort en reparation på klaffen. Men när jag började rehabträna och röra på mig höll det inte. Vi fick göra en ny operation, säger Lihagen.
Den gjordes för två veckor.
Läkarna öppnade upp bröstkorgen och bytte ut klaffen mot en ny.
– Det ska innebära att jag förhoppningsvis blir helt återställd. Men det finns liksom inga garantier. Man vet inte hur det kommer funka helt hundra, säger Lihagen.
– Normalt sett ska det funka, det ska vara en bättre funktion än jag någonsin haft, eftersom jag har levt med det här felet hela livet. Men det finns inga garantier. Jag kommer att gå på koller lite då och då, och sen ska jag börja rehabträna här om några månader när jag får börja igen.

Vill slippa sjukhuset

När man har ett läckage, påverkas man privat eller är det bara när man idrottar på hög nivå?
– Nej, jag hade behövt göra samma grej även om jag inte spelade hockey. Man blir allmänt tröttare. Hjärtat får jobba mycket, mycket hårdare än vad det egentligen ska göra.
Lihagen kände att en comeback var väldigt, väldigt avslagen efter bakslaget.
Nu låter det annorlunda.
– Ja, nu är jag väl mer optimistisk, men man vill inte hoppas för mycket heller eftersom det är en del som ska klaffa...funka för att det ska gå. Men det är klart att man hoppas fortfarande, absolut, säger Lihagen.
– Vi får hoppas att det håller i sig, så att man får slippa att vara på sjukhuset ett tag.
Hur mycket längtar du tillbaka till hockeyn?
– Det är klart att man längtar. Det är en dröm att man ska kunna ta sig tillbaka. Det vore riktigt häftigt efter en sådan grej som hände, om man kan komma tillbaka igen. Det har känts ganska avlägset hela tiden eftersom det ändå är en så pass stor grej som hände, så det vore otroligt om det gick att komma tillbaka.