Om Sveriges alla idrottspsykologer vill vara med på en sådan där tävling som TV4 älskar, ni vet där folk röstas ut till höger och vänster och en vinnare till slut återstår, då har jag laget som psykologerna kan jobba med.

Malmö Redhawks - vars spelare gallskriker efter mental hjälp.

Jag trodde övertidssegern i Örebro skulle hjälpa. Lösa upp knutar.

Istället skrek Redhawks nästan ännu högre i går!

Jag hade svårt att förstå det.

Tyvärr var jag inte ensam.

"Vi förstår det inte heller", suckade Robin Alvarez när jag satte mig ner hos honom i omklädningsrummet.

Just där är problemet. Och på något sätt måste lösningen hittas fort.

Fem raka hemmaförluster får inte bli sex.

Jag vågar inte tänka på vad som händer om Redhawks lyckas ställa till det mot slagpåsen Karlskorna på måndag.

Malmö kastade bort första halvan av matchen. Stod still, var passivt, ängsligt, lät sig checkas fast, agerade omständligt i de få offensiva försök vi såg skymten av.

Trodde inte. Vågade inte. Kunde inte.

Jag skrev på mitt papper: "Det är något allvarligt fel med Malmö Redhawks. Och det sitter i skallarna. Ett barn kan se det."

Samma barn hade hållit fast vid den tesen när ett ursnyggt 1-3-mål i spel fem mot fyra (Robin Alvarez, men han som ska harangeras satt tre platser till höger om mig och heter Jesper Mattsson) räckte för att ge en scenförändring av monumentalt slag.

Frederik Storm slalomåkte in 2-3 som en dansk Sven Tumba, och resten av matchen såg vi ett modigt Malmö som plötsligt utnyttjade sina styrkor.

Skridskostyrkan. Farten. Attityden.

Det räckte inte till poäng, men Redhawks räddade lite heder, och visade i alla fall mig vilka kvalitéer som finns.

Robin Alvarez sa det utmärkt: "Vi pushas verkligen av tränarna, det är vi spelare som måste gå till oss själva och verkligen fatta att vi är bra."

Jag gillade hur Ulf Taavola och Mats Lusth coachade aktivt, hur de gav laget energi (fyra backar på slutet - mums!), hur spelarna svarade och framför allt vid 3-4-målet visade exakt hur man ska spela.

I 60 minuter!

Ludvig Rensfeldt bröt in på mål, både Alvarez och Tomas Kollar hängde på, och Alvarez satte trean som gav Redhawks lite hopp.

Jag struntar i att det inte räckte, om bara Redhawks tittar på den där sekvensen före varje match.

På måndag hoppas jag fansen kommer tillbaka, och att de har med sig banderoller med texten: "Redhawks - släpp loss!"

Det är sådant man inte behöver säga till spelarna i Troja.

De vet vad de kan, vet hur bra de är, utan att för den delen sväva i väg, och Patrik Ross ska ha rejält med beröm för det lugn och den harmoni han skapat i truppen.

Troja åkte upp till Hovet och 3-2-slog ett Djurgården där Gabriel Landeskog var tillbaka. Det är grymt starkt, och Robin Dahlströms köksvägs-2-1 var talande för modet.

Lirarna från Ljungby vet att de är bra. Litar på det. I med- och motgång.

Kan Redhawks komma dit?