Det var i början av oktober 2011 som det inte längre gick att dölja sjukdomen. Dåvarande Rögletränaren Björn Hellkvist samlade sina spelare och berättade för dem att han inte längre kunde vara deras tränare på grund av sin parkinson.

Ett år senare ger han nu ut boken "Shaking Generation - en skakande berättelse" som han har skrivit tillsammans med Annica Holmberg. I det kapitel som Kvällsposten i dag kan publicera berättar han ingående om det tunga mötet med spelarna i Rögle - spelare som han fortfarande har god kontakt med i dag.

- Jag har jättefin kontakt med många spelare. Jag har starka band till dem och var väldigt stolt när det var elitseriepremiär. Det var ett stolt ögonblick för mig, säger Hellkvist.

Skrivandet en slags terapi

Boken, som ges ut av förlaget Infobooks, har redan släppts i handeln och har direkt fått mycket uppmärksamhet och hyllningar.

- Det har varit överväldigande positivt. Jag är chockad över att så många tycker att det är så pass givande att de har hört av sig, säger Hellkvist.

Varför skrev du boken?

- Egentligen var det inte planerat att jag skulle skriva en bok, men jag har alltid känt en glädje att skriva och att skriva av mig och när det här kom behövde jag terapi. Medicinen gjorde att jag blev dålig och stel och vaknade på nätterna. Samtidigt var medicinen som ett uppåttjack och i och med att jag vaknade mycket och det var lugnt och stilla så skrev jag. En god vän läste det sedan och sa att det här borde du skicka in och på den vägen är det. Jag satte mig egentligen aldrig ner och tänkte nu måste du skriva. Det var snarare nu måste du sluta skriva.

- När jag började skriva var jag inte redo för samtalsterapi. Då var jag huvudtränare i Rögle och min självbild var förknippad med framgång och då var det bättre att skriva.

- I dag kan jag göra båda sakerna och samtalsterapin är jätteskönt att gå på. Det är ett måste.

Hur mår du i dag?

- Om man jämför med i våras så är det milsvid. Jag mår mycket bättre och det har både att göra med att dosen på medicinen är satt och att jag själv har sänkt kraven en aning.

Jobbar heltid för Rögle

Den före detta tränaren mår i dag så pass bra att han jobbar heltid med talangutveckling för Rögles hockeygymnasium.

- Just nu jobbar jag heltid och det fungerar okej. Med det här jobbet går det att jobba heltid. Att sitta vid ett band och rensa ärtor på Findus hade inte gått att göra heltid.

Hellkvist tvingas varje dag äta flera olika mediciner och det är något som gör att han nu funderar på om han ska genomgå en DBS-behandling - en så kallade djup hjärnstimulering som kan liknas med en pacemaker.

Ser en ljus framtid

- Jag överväger det. Det bildar ett elektriskt fält som styr ut felsignalerna i hjärnan. Jag har övervägt det i ett år nu men det är först nu som jag känner att jag får ta tag i det. Det börjar bli för mycket mediciner, säger Hellkvist.

Vad har du för drömmar?

- Jag drömmer om att bli så pass bra att jag kan stå i ett coachbås igen. Sedan har jag många andra drömmar som gäller familjen.

- Jag ser en ljus framtid men försöker att inte blicka för långt fram.