Slutspelet 2010 känns ovissare än någonsin.
Jag vill varna för tre lag:
Brynäs, Djurgården och Timrå.
Topplagen HV 71 och Linköping har visat en sviktande form en längre tid. Färjestad är i denna årgång ett varannandagslag som är ovanligt för värmlänningarna. Frölunda är en besvikelse sett över hela säsongen. Hur bra är egentligen Skellefteå i slutspelssammanhang? Timrå har ett lag som borde varit klart för slutspel långt tidigare.
Två lag, Djurgården och Brynäs, har överraskat positivt. Särskilt Djurgården, som varit pålitliga hela säsongen.
HV 71 visade en suverän klass i sitt spel före jul.
Orsakerna var solklara. Powerplay var lysande. Varierande och effektivt. Bredden i truppen särklassig. Alla olika roller i laget var fyllda. Kvaliteterna finns kvar fortfarande, men spelet har gått i baklås. Muttranden har hörts i korridorerna om prioriteringarna i spelet mellan spelare och ledning.
Coachen Janne Karlsson verkade vara en väl tillsatt förvaltare av ett självgående kollektiv. Men han har inte visat att han förändrar spelet när det gått i baklås. Segern mot LHC i går var därför viktig för att skapa ett tillfälligt lugn i leden.
Linköping har inte samma balans i laget som HV. Det hade de inte före Jan Hlavac och Jaroslav Hlinka anslöt till laget heller.
Spekulationerna kring utbytet av spelare med KHL har inte varit bra. Ryktena kring en försämrad ekonomi är negativt i ett omklädningsrum. Jag har en känsla av att laget spelar för akademiskt och saknar den innersta kämpaglöden.
Linköpings spelare verkar inte vilja betala det fysiska priset för att vinna mästerskap. Därför blir det nog inte så i år heller.
Frölunda är en gåta. De har ju underpresterat å det grövsta. Det är framför allt försvarsspelet som var dåligt. Som tur var kom Stephan Lundh in i laget och skapade stabilitet och rollfördelning bland spelarna.
Men det minsta laget slappnar av mentalt och brister i fokus bubblar problemen, och särskilt försvarsproblemen, upp till ytan. Det har vi sett i de senaste matcherna.
Ulf Dahlén har stått stark i kritikerstormen. Men hur stor kontroll har han?
Färjestad har nog gjort klubbens ojämnaste säsong på länge. I början spelade de ganska mediokert, men tog ändå en hel del poäng. Hemvändarna som kom i januari gav en tillfällig stabilitet, men nu visar även de ojämnhet.
Kanske är det så att tränarnas filosofier och budskap inte gått i takt med varandra. Och att det är det resultatet vi ser i Per-Erik "Perra" Johnssons avgång.
Skellefteå har gjort en säsong över mina vildaste förväntningar. Hårt arbete, förstärkningar på backsidan, målvakten Andreas Hadelövs kvalitetshöjning och inte minst alla ungdomars framryckning har givit laget en god placering.
Men håller detta i ett slutspel? Ja, kanske en bit, men till final går det inte.
Denna situation för topplagen och inte minst samtliga lags svajiga spel kommer att ge utrymme för överraskningar.
Och den största outsidern är utan tvekan Djurgården. De har visat vad en tydlig spelidé är värd. Alla behöver inte tycka att den är den bästa. Men alla måste ändå underordna sig den och visa konsekvens i genomförandet. Det har Djurgården gjort i år. Både ung och gammal.
Förtjänsten är naturligtvis Hardy Nilssons fasta hand.
Jag tror alla lag är oroliga för att möta Brynäs. Dels för att de genomgående visat bra målvaktsspel, bra försvarsspel och bra laganda.
Men efter jul tog laget det offensiva klivet i spelet som saknats de senaste fem-sex åren. Ove Molins och särskilt Magnus Kahnbergs spel i säsongens slutskede är ett bevis på det. Laget har fått en vinnarinstinkt både bland gamla och unga spelare.
Brynäs har inte spelat så bra som de gör nu på fem säsonger, ja kanske fler.
Timrås svit på slutet med poäng i elva matcher i rad gör dem till en svår motståndare i kvartsfinalen. Liksom Brynäs har de ett mycket bra målvaktsspel och försvarsspel. Det var detta som gav dem slutspelsplatsen. Men de har också poängkapacitet framåt.
Och spelar de så avslappnat som de gjorde mot Luleå är vilken motståndare som helst i fara.
