De senaste fem-sju åren har ett internationellt genombrott för målvaktsspelet skett i Sverige.
Unga målvakter, glömda målvakter och äldre etablerade målvakter har konkurrerat hårt med varandra. I landslagen och i de högsta nationella serierna.
Medias fokus är riktat på målvaktsspelet på ett sätt som inte skett sedan Leif "Honken" Holmqvists och Lennart "Klimpen" Häggroths dagar.
Vad beror det på?
Låt mig ge några exempel: Antalet målvaktstränare ökat.
Utbildningen har förbättrats.
Elitklubbarna har höjt målvaktsjobbets status genom hel- och deltidsanställningar.
Svenska ishockeyförbundets utbildningsverksamhet under Tommy Boustedts ledning, har även på detta område lyckats förnya och intensifiera målvaktsutbildningen. Utbildningen står aldrig still.
Personer som Thomas Magnusson och Stefan Lahde som varit verksamma sedan 1980-talet har genom långsiktigt och kunnigt arbete äntligen fått en seriös plattform för sin kunskap om målvaktsspelet.
Det har i sin tur nu fört med sig att antalet duktiga målvaktstränare är mycket stort. Det senaste exemplet är ju förre stormålvakten Erik Granqvists jobb i Färjestad.
Jacob Markström står som symbol och förstanamn i kategorin unga målvaktslöften. När Markström spelar bra så vinner Brynäs i elitserien.
Jacob Markströms största styrka är hans personlighet. Han är lugn, positiv och sprider glädje och inspiration runt sig. Jacob har fokus i nuet. Han är stor, med bra räckvidd i sina rörliga ben. Han är ambitiös och vältränad.
Jag tycker dock att han fortfarande har tekniska brister. Han får inte ner benskydden i isen på ett koordinerat sätt i alla lägen vilket ibland ger onödiga luckor mellan benen. Han reser sig från knästående på ett felaktigt sätt vilket gör att han får ta extrasteg i förflyttningarna i sidled.
Hans mentala fokus fick sig en erfarenhet våren 2008 i kvalserien. Jag bytte då ut honom i en match mot Malmö. Ställde över honom i nästa match. Han fick sedan chansen till en omstart och var en av dem som vann kvalserien åt Brynäs. I JVM-finalen senast mot Kanada tappade han sitt annars fina mentala fokus genom att "gå i fällan" vid kanadensarnas provokationer.
Jag anser att han haft nytta av dessa två erfarenheter. Han har också gått vidare från dessa på ett mycket bra sätt.
Kategorin "målvakten som kom från ingenstans" vinner Jonas Gustavsson. Hans genombrott i fjol är glädjande och bör ge alla "bortglömda" målvakter ett hopp.
Kategorin "äldre målvakter som utvecklas", vinns av Andreas Hadelöv.
Hans utveckling och anpassning till en ny målvaktsstil senare i karriären, visar på intelligens och tävlingsinstinkt.
Avslutningsvis en liten varning till alla målvaktstränare: Ni får inte ta över målvaktsträningen till den grad att målvakterna slutar tänka och träna på egen hand. Det är inte säkert att heltidsanställningar klubbvis är modellen. Kanske mer ett bredare engagemang på konsultbasis.
