Träningen är nyss avslutad i Skellefteå Kraft arena, och stämningen kan väl bäst beskrivas som munter.

Inte så konstigt.

Det är en bra dag för klubben. Samma förmiddag har man fått beskedet att tre Skellefteåspelare kommit med i Tre Kronors trupp till Karjala Cup. Dessutom tre landslagsdebutanter som nått dit efter år av spel i klubbens egna juniorlag.

- Det här är nog en dag jag alltid kommer att minnas, säger Melker Karlsson, 22.

Han är en del av den nyblivna landslags-trion. Oscar Lindberg och Niclas Burström är de andra två.

Lindberg lär också minnas den här dagen. Det är ju dessutom hans 21:a födelsedag.

- Jag fyllde år den dagen jag debuterade i elitserien också, säger Lindberg med ett snabbt leende.

Det har redan hunnit gå exakt tre år sedan dess.

För en del klubbar är det lite speciellt de dagar en av ens egna juniorer lyckats ta sig hela vägen fram till debut i elitserien.

I Skellefteå AIK är det snarare vardag. Karlsson & Lindberg är bara två av de 26 (!) spelare födda på 90-talet som gjort samma sak.

Ingen annan elitserieklubb är ens i närheten av den siffran.

Anledningen?

- Jävulskt bra tränare. Modet att ge oss chansen. Och upptrampade fotspår från kompisar som gått samma väg tidigare, säger Oscar Lindberg.

- Ja, det har ju liksom blivit som en trend, säger Melker Karlsson.

Något mer?

- Jag tror A-lagsspelarna är mer välkomnande mot juniorer här än på andra ställen, säger Lindberg.

- Sedan har det i alla juniorlag varit samma röda tråd: Individuell utveckling går före lagets resultat. Och du får misslyckas utan att bänkas, säger Melker Karlsson.

---

Det har gått sju år sedan Skellefteå AIK bestämde sig för att ändra inriktningen på sin juniorverksamhet.

Träningsdosen höjdes markant. Under sista juniorsäsongen tränade man till och med ett pass mer i veckan än A-laget.

Det spelade ingen roll att det på den tiden var brist på istider i Skellefteå. Saknades is blev det i stället fysträning - vilket innebar en väldig massa fyspass.

Resultatet?

Tja, till en början ett ramaskri bland skellefteborna.

- Oj, oj. Det blev ett jävla liv, säger Lasse Marklund.

Till exempel?

- Konstanta insändare i lokalpressen. Helst skulle man nog hängt oss offentligt. Det hette att vi tränade sönder barnen. Att de skulle stanna i växten...nä, det var helt sjukt.

Lasse Marklund skakar på huvudet där han sitter på sitt kontor på kansliet. Då, i stormens öga, var han och Janne Erixon tränare för Skellefteås 91:or. Nu är Marklund ansvarig för klubbens hela juniorverksamhet.

Och i dag har kritiken tystnat.

- Så är det, säger Marklund.

Genom åren har hans klubb sportsligt utvecklats till ett etablerat topplag. Ekonomiskt har man gått från krisstämpel till att nu ha 21 miljoner på banken.

I båda fallen har juniorsatsningen spelat en odiskutabel roll.

- Men nu när vi har pengar gäller det bara att vi inte faller i samma fälla som en del andra, säger Marklund.

Hur menar du?

- Ta Frölunda. För några år sedan när de hade ekonomiskt kris släppte de fram jättemånga juniorer - och det gick väldigt bra.

Marklund fortsätter:

- Sedan hade de plötsligt pengar igen. Köpte en massa halvtaskiga tjecker och annat. Och sabbade sin egen verksamhet underifrån.

Att satsa på juniorer ska inte vara bara budgetåtgärd?

- Nej. Verkligen inte.

Det är väl bara att titta på vilka lag som spelade i SM-final i våras för att förstå vad Lasse Marklund menar.

Just det. Talangfabrikerna Skellefteå och Brynäs.

In till Marklunds hörna av kansliet rullar sportchefen Lasse Johansson in en stol.

Samtalet rullar vidare runt ämnet talangutveckling. Om vikten av heltidsanställda ledare på ungdoms- och juniorsidan (sex just nu), om vikten av att ha en given målsättning för verksamheten.

- Vi vill inte utbilda rollspelare som bara gör allt för att undvika att misslyckas. I stället spela en hockey som gör att även individen växer, säger Lasse Johansson.

Lasse Marklund nickar instämmande.

- Vem kommer ihåg hur en pojkmatch slutar? Ingen. Vi måste vara starka och alltid våga se längre än så.

Så tabellplaceringen är inte avgörande för era yngre lag?

- Nej. Det viktiga är individernas utveckling.

Lasse Marklund kliar sig i skägget, och fortsätter:

- Faktum är att jag precis fått in rapporter om att ett par av våra coacher blivit lite resultatfixerade. Så får det inte vara. Därför ska jag ta ett snack med dem senare i dag.

---

Ute på läktaren i Skellefteå Kraft arena sitter Melker Karlsson och Oscar Lindberg och droppar namn.

Jag undrade bara lite kort vem som blir nästa unge stjärna i laget. Svaret blir desto längre.

- Det har ju redan varit upp flera stycken och testat, säger Karlsson.

- Mmm...Oskar Sundqvist är bra. Och Lucas Wallmark och Stefan Steen, säger Lindberg.

- Det är så många som är bra, säger Karlsson.

- Och så är det ju några backar också. Som Arvid Lundberg och Anton Lindholm, säger Lindberg.

Tack. Det räcker nog nu.

- Okej då.

Ett par bänkrader ovanför har Jimmie Ericsson, 32, stannat till för att lyssna på intervjun.

Lagkapten Ericsson har genom åren sett junior efter junior kliva in i sitt omklädningsrum.

- Alla som kommit upp har hittat sina roller nästan direkt. De är välutbildade. Lyssnar och tar efter. Jag behöver inte behandla dem annorlunda än någon annan.

Ericsson flinar.

- Jag tycker inte det märks att de är så unga annat än på att de är bedrövliga på att laga mat.

Vem blir nästa unga stjärna, tror du?

- Jag vet inte om han blir nästa...men jag har en personlig favorit. Back. Faktiskt extremt skicklig. Aho, heter killen.

Tilläggas kan väl att Sebastian Aho bara är 16 år. Men detta är Skellefteå AIK.

Därför kan kill - en förstås dyka upp i elitserien ungefär när som helst.

3

hela vägen. Melker Karlsson och Oscar Lindberg är två av 26 spelare som gått från juniorlag till A-lag i Skellefteå. Foto: Magnus Lindkvist