Det kallas "point of no return" på filmspråk. När historien går så långt att det inte finns någon återvändo. När James Bond kastat sig ut för stupet, Tyler Durden satt i gång "Project Mayhem" i Fight Club.

När Matt Duchene landade på Landvetter i torsdags kväll kom den punkten för svensk hockeys inställning till NHL-lockouten.

- Jag öppnar nog grindarna, som första nordamerikan som kommer hit. Men jag är inte överraskad att de svenska lagen börjat ta in NHL-spelare, säger superlöftet som gjort 150 poäng i Colorado-tröjan.

I går förmiddags var det första ispasset med nya gänget, 11.00 i Frölunda campus. Trots tveksam sömn och viss jetlag hängde Duchene kvar på isen en bra stund efter de andra.

Övade volleyslag, joxade med trissan. Mjukade upp handlederna som ska förvandla Frölundas skadehelvete och halvtomma hus till folkfester, målorgier.

Behöver bara ett par pass

- Jag har kört utan tränare ett tag så det var skönt med lite struktur. Ett par till såna här pass så är jag redo, säger Matt Duchene.

Många hoppas att du är frälsaren.

- Åh, gud. Jag hoppas att jag kan bidra, och vill göra alla stolta. Men jag skulle aldrig kalla mig frälsare.

Spelklar i eftermiddag är han inte, förhoppningsvis på tisdag, Timrå borta. Men i går fick Frölundas nya superstjärna åtminstone känna lite på Scandinaviums is.

Första gången han satte foten i arenan. Genom nedsläckt spelargång traskade Duchene, ut i kolsvart arena.

Precis som det ser ut måndagen 15 oktober klockan 18.55. Då får han äntligen debutera inför hemmapubliken.

- Så fort jag kommer ut på isen föreställer jag mig match­situationer. Det betyder mycket att få gå ut och spela inför fansen, säger Duchene som direkt uppmärksammar skillnaderna mot NHL-rinkar:

- Att det var mycket större märkte jag på träningen. Man får hur mycket tid som helst med pucken. Men det är mer som är annorlunda. I NHL är bänkarna längre och sargerna tjockare.

Tidigt besatt av hockey

I Matt Duchene har Frölunda värvat definitionen av en hockey­kille. Besatt sedan två års ålder, brukade pyssla ihop egna klubbor i källaren. Skar loss delar av den ena för att fästa på en annan. Smeknamnet under uppväxten: "The Stick Doctor".

Men "klubbläkaren" gjorde inte bara klubbor. Han använde dem också, på uppfarten hemma i Haliburton, Kanada.

Där hade farsan nämligen byggt en rink, med is och allt.

- Det började med att jag hittade en isplätt. Sen frågade jag pappa om vi kunde försöka fixa en rink, och så gjorde vi det. Vi satte upp sarg och nät så att puckarna inte flög ut i skogen om jag prickade kryss­ribban.

Enkelt fixa egen is

På vintern är det minus 30 grader i Haliburton. Det var bara för farsan att plocka fram vattenslangen och vips fanns is att nöta ned.

- Skridskoåkningen och händerna är mina främsta styrkor. Rinken där hemma är en stor anledning till det. Jag spenderade timmar där, varje dag, berättar Matt Duchene.

Säsongen 2009-2010 var bakgårdspojken NHL-redo. 55 poäng direkt för Colorado Avalanche. 67 säsongen därpå.

Fjolåret förstördes litegrand av skador, sen blev det lockout, och nu är Matt Duchene plötsligt i Göteborg. Och det kryper i skinnet, hockeykillen vill spela hockey.

- Jag har varit beredd att spela match sen juli. Det hade ju varit perfekt om jag fick debutera inför hemmapubliken. Å andra sidan blir det kanske mindre press att debutera borta, säger kanadicken och vandrar tillbaka ut genom Scandinaviums spelargång.

Men riktigt som inför match är det ändå inte.

- Då är det väl inte lika mörkt som nu? Jag har sett på Youtube att de kör eldkastare och grejer, säger the stick doctor.