Per Hallin var rasande på HV:s nummer 97.
Pär Styf var lika förgrymmad.
Och ja...de flesta i Timrå var arga på Per Ledin.
Ledin är oerhört värdefull för HV.
Med sitt engagemang, men sin energi, med sin attityd.
HV 71 visade upp en sällan skådad effektivitet mot Timrås i går kväll.
Fem mål på åtta skott i första perioden.
Det var 0-5 efter 20 minuter. Det var game over direkt.
Men inte för Per Ledin. Det är aldrig game over för Ledin.
Han kämpar, krigar, stångas, bökar och jävlas i varenda byte.

HV inledde säsongen väldigt trögt - men när Ledin kom tillbaka från sin knäskada fick hela laget en kick och de senaste sex omgångarna har HV varit bäst i Sverige.
Jag tror delvis att det är en Ledin-effekt.
Med en Ledin-typ i laget kan ingen lagkompis ta det lugnt, då tvingas man skaka av sig sin baksmälla efter guldet i fjol och då tvingas man gå till jobbet.
Jag tror att Ledins blotta närvaro höjer kvaliteten på HV.
Och i detta lag finns enorma kvaliteter. Och en enorm vilja att vinna.

Många har glömt bort HV under hösten - när Skellefteå och Luleå imponerat mest.
Men ingen i HV har glömt vad som krävs för att gå hela vägen.
När jag träffade Ledin för en tid sedan pratade vi om HV:s tuffa inledning på säsongen. Han sa:
- Vi har inte varit nöjda. Men det här är HV 71, vi är inte nöjda efter att vi vunnit heller. Det är alltid något som hade kunnat vara bättre.

Sen sa han något mer som utmärker både honom själv och det lag han spelat för. Viljan att vinna och modet att möta höga förväntningar:
- Jag älskar att spela i laget som är favoriter. Jag älskar förväntningar och krav. Och jag tror stenhårt på vårt lag.
Personligen tror jag att många i HV är nöjda med att Luleå och Skellefteå snott de flesta rubriker under hösten. De har nog skrattat lite åt alla lovord och sagt till varandra:
- Låt dem dansa nu. Låt dem ha sitt roliga. Men när slutspelet börjar i vår...då jävlar.

Så tror jag faktiskt snacket har gått.
Ni ska få en skön story om Ledin också. Som berättar vad han är för typ och, vill jag påstå, vad det är för vinnarkultur som finns i Jönköping.
Ledin gjorde ju sensationellt tidig comeback efter sin knäoperation. Han blev spelklar mer än en månad tidigare än vad som är normalt.
Och ni ska veta att han låg på om att få spela igen.
Det gick så långt att han filmade sig själv i gymmet.

Jodå, han la upp sin mobiltelefon och filmade hur stor belastning hans knä orkade med och sedan visade han filmen för HV:s sjukgymnast och läkare. Ledin tränade så hårt att han fått såna benmuskler att han tvingas byta upp en byxstorlek.

Timrå var chanslöst mot HV. Ledin gjorde en helt okej match - han var godkänd. Inte mer. Men han var där. Hela tiden.
Och Kris Beech slog nog världsrekord.
Han tekade 14 gånger och vann samtliga tekningar. Han var Mr 100 procent på 14 (!) tekningar.
Jag kan inte komma på att jag sett något liknande.
Sen gillade jag att se blivande JVM-spelaren Jesper Fasth också.
Han vikarierar för Jukka Voutilainen i vad som kan vara hela Europas bästa kedja, tillsammans med Johan Davidsson och Martin Thörnberg.
Fasth fyllde 19 år i går – men han spelar i sin nya position med en sån självklarhet och auktoritet att man kan tro att han spelat på den här nivån i tio år.
Det kan också kallas klass. HV-klass.