Bert Robertssons känslor, engagemang och tårar berörde stora delar av Hockeysverige.
Om tio dagar släpps pucken för första gången för säsongen.
Och Robertsson är redo att visa samma engagemang som satte honom i strålkastarljuset i våras.
– Det vore väl konstigt annars? Det jag uttryckte kom som en självklarhet för mig, säger han till HockeyExpressen.se.
Samtidigt som Jakob Silfverberg och Brynäs skrek ut sitt glädjejubel, stod Bert Robertsson och grät i riks-tv.
Skellefteå AIK hade förlorat SM-finalen. Om tio dagar påbörjar de kampen mot en ny.
– Vi ska försätta oss i den situationen vi var i förra säsongen och slåss om ett SM-guld. Vi har vad som krävs. Alla är sugna på att återuppleva det vi gjorde i våras, men förhoppningsvis med ett annat resultat, säger Robertsson till HockeyExpressen.se.
Lärt sig mycket
För Robertsson var tårarna slutpunkten på hans första säsong som tränare i elitserien.
Under resans gång hade han fått från att stå lite i skymundan i spelarbåset, till att bli den som alla kameror var riktade på. Under slutspelet hamnade han i fejd med Daniel Widing, i bråk med en supporter och flera gånger starka känslor.
Vad lärde du dig under din första säsong?
– Det är mycket. Erfarenheten är väl egentligen att man inte klarar sig utan ett bra team. Det krävs för mycket utav en, både fysiskt och mentalt, att man måste ha ett team runt sig som man litar på, säger Robertsson, som hyllar Anders Forsberg, Stefan Klockare och målvaktstränaren Krister Holm.
Kommer vi att få se samma Bert Robertsson till nästa säsong?
– Det vore väl konstigt annars? Jag gjorde egentligen ingenting då som jag inte hade gjort tidigare under säsongen.
"Samma engagemang"
– Ni kommer få se samma engagemang från min sida som jag levererade tidigare. Men hur det kommer visa sig kan jag inte säga nu.
Du växte fram som en ikon och hyllades av Skellefteå-publiken. Hur reagerar man på det?
– Det är både och. Det är otroligt smickrande. Det jag uttryckte kom som en självklarhet för mig. Jag uppskattar förstås om folk tycker att det var hedervärt. Men för mig hade något annat varit konstigt.
– Däremot tycker jag att det blev för mycket fokus på mig som person. Det var andra som offrade mer för lagets framgång under slutspelet. Det var många som hade en stor del i det som inte hamnade i fokus.
Dina tårar låg säkert bakom det mycket.
– Det är väl många som kan identifiera sig med den känslan. De kände väl någon sorts längtan och förhoppning och hade fått sin sorg krossad. Det är väl därför som jag blev en symbol för det engagemanget som finns i Skellefteå.
"Andra som uttryckt samma känslor"
– Men det finns andra som uttryckt samma känslor, men inte haft en kamera i ansiktet just då. Jag är inte ensam om att ha visat ett starkt engagemang och känslor.
Har du lyckats lägga finalförlusten bakom dig?
– Vi har inte lagt något bakom oss. Det tar vi med oss, att vi varit i två finaler och att vi längtar dit igen. Alla minnen lever kvar, men nu ser vi framåt helt klart.
Stor revanschlusta?
– Absolut. Vi är extremt hungriga.
Hur kul ska det bli?
– Ja... man går och längtar helt enkelt. Det är mycket som börjar pirra i kroppen när det blir höst och lite kallare i luften. Det är en häftig känsla, en fantastisk känsla.