Jag tror inte att Särkijärvi har satt så stor prägel på själva spelet ännu. Möjligtvis är man lite mer noggrann med detaljerna och att spelarna jobbar hårdare. Men Hans Särkijärvis jordnära attityd och hans kunskap om vad betydelsen av den enkla fokuserade attityden till grunderna i spelet betyder, är precis vad Linköpings Hockeyklubb behöver.
Jag skulle vilja ge sportchefen Johan Hemlin beröm för hans strategi i tränarvalet. Hemlin hade just de tankarna med klubbens tränarbyte. Han berättade det för mig i somras. Hårdare jobb, utföra de återkommande momenten i spelet bättre och fördela ansvaret över fler spelare var den tränarfilosofi Hemlin sökte..
Den filosofin har lyft flera spelare i laget. Hårdarbetande spelare som Andreas Pihl, Pontus Petterström, Sebastian Karlsson, Martin Lauman Ylven, Andreas Jämtin och Jari Tolsa har börjat känna uppskattning för sina insatser. Stjärnor är plötsligt spelare som "Musse" Håkansson och Patrick Zachrisson. Karaktärsspelarna finns i Fredrik Norrena, Nicklas Hävelid och kaptenen Magnus Johansson.
Det är så ett lag byggs. Det är så roller fördelas. Och det syns i lagets spel just nu.

Mot FBK jobbade LHC hårt och för varandra. De spelade ett tätt men rörligt försvarsspel där understödet i pressen mot pucken var mycket bra. Det krymper ytorna för motståndaren och underlättar spelvändningen när man återtar pucken. Därför kommer laget också till vassa avslut. Och farten finns i anfallsspelet vilket också ger fart i backcheckingen när pucken förloras.
Jag ser att laget trivs med detta. Spelarna ser mycket avslappnade ut i agerandet. En vinnare har ju alltid krafter kvar till ett ärevarv.

Färjestad spelade bra. De försökte ta kommandot på hemmaplan med fysiskt spel. Laget kom hyggligt samlat i anfallsspelet och flyttade fram positionerna i inledningen av andra perioden. Men de kunde inte rubba LHC: s totalhockey. FBK hade inte samma lätthet i spelet. De hade inte LHC:s energi.
Varför?
Jag tycker inte att skridskoåkningen har den explosivitet och det glid som varit ett av lagets tidigare kännetecken. Hemvändarna som det pratats mycket om; Rickard Wallin, Christian Berglund, Jonas Frögren och Pelle Prestberg är inte så ledande som väntat. Mellangenerationens spelare Dragan Umicevic, Per Åslund, Dick Axelsson, Mikael Johansson och Marcus Påhlsson inte så uppoffrande som nödvändigt. Och var är Anders Bastiansen? Framträdande i fjol, osynlig i år!

Och till slut målvaktsfrågan. Jag har hissat varningsflaggorna tidigare. Jag ser inte att Christopher Nilstorp har den höga kontinuiteten i spelnivå som ett topplag behöver. I går var han som ett durkslag.
Och för LHC är Hans Särkijärvis genuina hantverk nyttigare än Hugo Stenbecks frivolter i pengapoolen.