RIGA. Han var säker på att priset skulle gå till storebror - igen.
Kenny Jönsson hade fel.
- Det är en otrolig känsla att få den, säger årets vinnare av Guldpucken .
Samtidigt som jurymotiveringen till Guldpucken lästes upp i TV3:s direktsändning klappade Kenny brorsan Jörgen på axeln och gratulerade.
- Jag var helt övertygad om att han skulle få den igen. Det känns som om han är mest värd den. Det är skillnad på att spela i allsvenskan och i elitserien, säger den överraskade vinnaren.
Hamnar i källaren
Då är väl din bedrift ännu större? Du dominerar allsvenskan - och håller samma nivå internationellt.
- Mmm, jo. Förklaringen är kanske att jag spelar ett enkelt spel som är det samma på alla nivåer. Det fungerar överallt.
Vilken hedersplacering får Guldpucken hemma hos dig?
- Den får stå nere i källaren. Haha. Fast det är inte så illa som det låter. Där har jag alla mina pris.
Är det något du saknar som du inte vunnit?
- VM-guld och Stanley Cup. Skulle jag åka tillbaka till NHL skulle det vara för att få möjligheten att vinna allt. Därför skulle jag välja ett lag som på förhand har den möjligheten. Nu är jag på den nivån att jag är med för att vinna.
Du flyttade hem till Ängelholm för att få mer tid med familjen (frun Anne-Lee och barnen Axel, 5, och Emma, 2). Har det blivit så?
- Absolut, jag har mycket tid över på dagarna eftersom jag är hockeyspelare. Då leker jag med dem, cyklar, går ut och går, grejar. Jag är som vilken vanlig pappa som helst.
Förstår dina barn att deras pappa är en av världens bästa hockeyspelare?
- Nej, de förstår inte hur stor pappa är. De ser mig på tv varje gång och förstår att jag spelar i landslaget, men inte mer än så.
- Förhoppningsvis inser de någon gång. Haha.
Juryns motivering:
"Flera gånger under karriären har han med sitt ledarskap visat vilken vinnare han är. Hans mod att lämna NHL och bosätta sig i Sverige har inte gjort honom sämre som ishockeyspelare. Tvärtom, bara mycket bättre. Han har lyft sitt klubblag (Rögle) under säsongen och han har glänst med sin klass i Tre Kronor så många gånger att hela hockey- världen har häpnat och undrat hur det är möjligt."